LILES eUutiag vett MELIET KE ILS GE AEG (ULIE mängd arbetare, som äro begåfvade med dur fina känslighet och den sedliga kraft, so! tillhör menskligheten, och menskligheten a lena. Sätt det mest storartade konstverk me: niskosnillet någonsin skapat i rörelse, och d: skall ändå vara en oändligt stor skilnad mel lan det och den fattigaste dagsverkare, sot bär gudomlighetens prägel, — mellan det oc! mensklighetens minsta anspråk. Det måste sannerligen varit en storartad sy: alt se detta kolossala ångskepp), hvilket för endast några veckor sedan lemnade vå -hamn, klyfvande den lugna sjön med si en bog och med segerjublande dån ba nånde sig väg öfver den safirblå ytan. Ma: kunde väl med strålande blickar hafva föl: dess kölvatten och sagt föf sig sjelf: Se de den stora sinnebilden af menskligt framåtskri dande; se der ett prof af menniskans fullän dade välde öfver naturen! Långa sekler: arbeten ligga sammanträngda inom denn starka och sköna bygnad. Mannen har röj skogen, uppbrutit grufvan, ledt strömmen: lopp och bundit elden, och nu styr han mer vetenskapens öga och konstfärdigbetens han: sin ilande triumfvagn öfver de underdånig: djupen! Men när den mörka olycksdage: randades för dem, när naturen med ett end vredgadt anfall förvandlade detta ståtliga på lats till en flytande dödsboning, när oceaner lyfte denna menniskosnillets triumf på sin: skuldror och kastade honom som en leksak då var det som det djupa deltagandet fäst sig — ej vid menniskoverket — utan vid d: menniskor, som med detsamma krossades un der dessa fruktansvärda ögonblick. All de: arbetsskicklighet och yttre prakt, det fram stälde, försvanno som ett intet vid sidan a ett enda hjerta, som ångestfullt klappade vic detta naturens uppror; vid sidan af en end: suck, som höjde sig ur detta förtviflans djuj och sedan tystnade för alltid. Men, om jag återigen betraktar den oför skräckte kaptenens uppförande, hvilken da; efter dag höll sig vid sidan af det sjunkand: vraket och på sin slippriga räddningsplank: bibehöll hela sin herrskande mannakraft Jemnande en broders uppmuntrande ord en broders hjelp midt ibland de rasand: elementerna; när jag tänker på hans ädl: handlingssätt, säger jag till mig sjelf: Hvil ket ljus sprider icke en sädan handlin; som denna öfver tusen menskliga obetydligheter! Hvad betyder hvarje materiel triumt jemförd med denna sedliga storhet! Och hvar ligger väl-den stora skilnaden mellan traso: oeh sköldemärken, mellan senater och verk städer, när ett sådant hjeltemod, en såda: uppoffring och sådana lysande handlinga kunna utgå ur hvarje menniskas bröst unde: hvika omständigheter som helst? Sålunda, mina vänner! om vi vända os: från detta särskilta exempel och betrakta stadens lysande boningar, de bullrande verkstä derna, de små vindskuporna och fuktiga käll rarne, skola vise, huru sköna de blifva genom det reflekterade ljus, som utströmmar frå: mensligheten,; arbetande och lidande inom dem Menniskan är större än hvarje mekaniskt mi sterstycke, och alla penningens renteräknin gar, alla de frågor, dessa uppkalla, måst: först pröfvas till sin moraliska halt, till sit inflytande på menniskans så väl andliga son verldsliga behof. Men slutligen vill jag anmärka, att texten: ord häntyda på en Försynens plan och ett gu domligtändamål, hvilka ingå i vår tidsålder: mekaniska uppfinningar och tidens hela rigtning. Likasom en gudomsande genomströmmade dessa lefvande varelser och rörde dess: hjul, så framstår äfven Guds inflytelse i mensk: lighetens rörelse framåt och i de verk, son befordra denna rörelse, Vi betrakta tinge: blott ensidigt och kunna ej försona en mängc oförklarliga motsatser hos dem, förrän vi s: dem infattade under denna den gudomlig: lanens vidsträckta synkrets. Och om mensk igheten, med alla sina anspråk och förhopp: ningar, är införlifvad med detta mekanisk: nätverk, är ock den oändliga visheten de; Jefvande och ledande anden uti detsamma Det måste verka för något annat än materie! storhet och blott verldsliga mål: Antydningar härom börja redan förnimmas. Telegraterna och -ångskeppen tjena, till exempel, ej blott handel och näringar, utan äfven friheten, broderligheten -oöch den kristliga verksamheten. Det ligger något oändligen upplyftande i att se, huru de mest sjelfviska beräkningar förvandlas till: allmänt gagn, huru materien förädlas till ett andens verktyg. Ty Gud lefver i historien. Denna utvecklar sig efter en gudomlig: plan och har sina egna under att berättas Och fastän de framträda genom händelsernas naturliga utveckling, få vi dock ej förbise deras betydelse och den kärlek de bära vittne om. Ar icke den elektriserade telegraftråden ett underverk? Och talar ej tryckpressen med tusen tungor? Det är endast atheisten som kan tro, att alla dessa beundransvärda hjelpmedel äro till blott för att befordra inskränkta materiella ändamål och ej för att spela någon roll i den högre verldsplanen, Vi kunna, som profeten vid floden Chedar, betrakta dem som sinnebilder i em hög syn. Vi kunna ej ännu fullkomligt fatta den mening, som ligger fördold i dessa kringsvängande hjul, hvilka, ledda af förståndets skarpa beräkningar, kraftigt inverka på mensklighetens öden; Men de hafva i alla händelser en djup betydelse. Deras snabba rörelser och bullrande dån tala förhoppningarnesprofetia. En lefvande ande är i hjulen:. Guds ledande inflytelse och menniskans ande. Och i sinom tid skola äfven ur dem framgå i fulländad förklaring Guds ära och hans: outransakliga vägar till befordrande af menniskoslägtets förädling. ta Kr rt nn BK ARE FRA ) Detta föredrag hölls kort efter det underrättelse ingått om ångskeppet San Franciscos skeppsbrott i December 1853. BLANDADE ÄMNEN.