Då vi se att regeringen delsiadministratift ändamål och dels i den materiella odlingens intresse inom kort tid nedsatt en mängd komitger, tvifla vi icke att hon äfven skall egna sin uppmärksamhet åt ett intresse, den intellektuella odlingens, som för landets framskridande har ännu större betydelse; men vi anse oss likväl böra särskilt påpeka en angelägenhet, som framför dre af samma slag fordrar en snar mellankomst å regeringens sida. Oaktadt de ihärdiga bemödanden, som under de senare trettio åren blifvit gjorda att hopa hinder och svårigheter emot förflyttningen till hufvudstaden af det universitet, som, på en tid då staden Upsala ännu innehade en helt annan betydelse för riket än det för närvarande eger, blifvit der förlagdt, har denna tanke med hvarje år vunnit allt större styrka och utbredning, och för hvarje tänkande har det blifvit alltmera klart, att nationens framskridande ej blott i intellektuelt hänseende, utan-äfven i socialt, med ett ord i den kulur, som gifver folket en aktad plats bland civiliserade samhällen, förlamas och hämmas genom saknaden af ett universitet i landets melelpunkt. Vill man se bevis på denna opinions utveckling och ökade styrka, må man endast jemföra de första svaga och enstaka röster, som på 1820och 1830-talen höjde sig för upprättandet af en högskola i Stocksolm eller förflyttningen till denna stad af vissa fakulteter, och dei senare åren från de i andra hänseenden mest skiljaktiga meningsfraktioner energiskt framstälda yrkanden; må man vidare ermra sig de vid enhvar af våra senaste riksdagar framkomna motioner i samma ämne; huru vid sistförflutna riksmöte sådana motioner förekommo i 3:ne stånd, samt huru frågan om hela Upsala universitets förflyttning bos det mest konservativa af våra stånd endast föll med en rösts minoritet En regering, som under sådana förhållanden icke kunde förstå hvad tiden lider och att man här har att göra med en kulturfråga, som kräfver :sin lösning och icke ostraftadt kan tillbakasättas, skulle ej blott för landets egen opinion, utan äfven för främmande nationers visa sig alltför svagt utrustad med den förmåga att fatta tidsandans fordringar och landets behof, som för hvarje styrelse utgör ett vilkor för aktning och styrka. Det bör sålunda icke ens förmodas attregeringen ämnar ännu längre göra sig döf för dessa fordringar och detta behof; de skola icke derföre låta sig nedtystas, utan slutligen med den o ett KART TR an ERNA. ES NRJ ETEN SN KEN S 00 ond