ännu icke hade samlat nog till hennes hem gift, då han icke kunde vänta att få benn bortgift för mindre än 2000 drakmer, ungefä 1300 rdr. Af-denna orsak äro i grekiska fa miljer söner mer vinstgifvande än döttrar ocl följaktligen mer välkomna. Som vägen på andra sidan Marathonisi ä obrukbar för hästar med bördor, hyrde vi et par mulåsnor och anträdde resan till Tzimova på andra sidan af mainotiska halfön. Dett: är den enda vägen öfver Taygetus som ä farbar vintertiden, emedan der är en plötslig och högst egendomlig insänkning i bergsked jan mellan de begge sjöstäderna. Sedan v lemnat Maratbonisi och den lilla ofruktbara ö 600 fot i sin längsta utsträckning, der Paris och Helena tillbragte första natten efter sir flykt från Sparta, funno vi landets utseende hastigt förändradt. En vidsträckt, bördig da öppnade sig framför oss, afdelad genom biäl ten af poppel och pilträd och omsluten af er halfeirkel af höjder, de flesta krönta af mainoternas höga torn. I Maina är nästan hvarje hus befästadt. Blodshämdens pligt, som går i arf från far till son, drager under loppet af några få generationer hela befolkningen under sin blodiga gissel. Lifvet är en oupphörlig tvekamp, och hvarje slagen fiende ådrager gegraren ochhans afkomlingar för långa tider en oförsonlig hämd. Före revolutionen lefde mainotiska familjerna i ett omvexlande tillstånd af belägrade och anfallande. Deras boningshus: äro fyrkantiga torn med fasta murar, fyratio eller femtio fot höga och med så trånga fönster, att de kunna begagnas som skottgluggar för muskötelden. Första våningen är ansenligt upphöjd öfver marken och kan endast beträdas med tillhjelp af en lång stege, som kan uppdragas för att afskära alla förbindelser. Somliga torn äro ytterligare förstärkta genom en halfrund bastion, utskjutande på den sida, der anfall äro mest att befara. Familjerna voro försedda med teleskoper, för att på afstånd kunna bevaka sina fiender, och med förråder, tillräckliga att uthärda en tillfällig belägring. Ehuru detta krig man och man emellan blifvit undertryckt, så ega dock blodshämdens lagar ännu bestånd. Från spetsen af första bergsträckan öfverskådade vi ett landskap af storartad vildhet. De.ekbeväxta höjderna summo i ett mjukt, blåaktigt töcken och inneslöto de täckaste dalsänkningar, smältande småningom bort emot den på afstånd gapande klyftan i Taygetus. Till höger reste sig det fyrkantiga, med skottgluggar försedda, befästade slottet Passava, på spetsen af en nästan otillgänglig klippa, der det gamla Las var beläget. Nära och fjerran voro de lägre klipporna krönta med höga hvita torn. Männerna voro allmänt sysselsatta med plöjning ute på fälten. De voro friska, seniga, symmetriska gestalter med gammalt helleniskt blod i sina ådror. De chelsade vänligt, och en, som jag frågade om vägen till Tzimova, svarade: Det är ännu fyra timmars ridt dit, men jag ber er ursäkta, att vägen är mycket dålig. Under två eller tre timmar framträngde vi på en förfärlig hålväg genom ett sceneri, lika vildt och storartadt som Norges. På alla sidor sågos ovanliga tecken af flit; ofantliga stenhopar, undanröjda för attlemna rum för små åkerlappar, ofruktbara sluttningar, eröfrade genom konstgjorda vattenledningar, och terrasser uppklängande på bergen, tills de öfversta grässtrimmorna tycktes fasthänga i sjelfva stenväggen. Då jag uttryckte min belåtenhet att se sådana bevis på ihärdigt arbete, svarade Francois, som delar grekernas vanliga fördom emot mainoterna: Men allt detta är qvinnornas verk; männen äro lata dagdrifvare, som sitta hela dagen i byarne och röka papperscigarrer. Landet är för ofruktbart att underhålla sin befolkning, och ni kommer att finna Syra och Smyrna fulla af mainotiska bärare Det ligger möjligen någon sanning i denna beskyllning, men den är öfverdrifven. Vid solnedgången uppnådde vi, efter att hafva klättrat uppför en brant stig i klipporna, en liten platå emellan de begge spetsarne af Taygetus, hvarifrån vi sågo både Laconiska och Messeniska hafsvikarne. Ett än mera enformigt landskap låg framför oss, och intet tecken till Tzimara.. Skymningen sänkte sig, vi afstego och gingo efter våra tröttade hästar, och så förgingo tvenne timmar. Frangois hopade anklagelser öfver sin väns i Marathonisi bufvud. Det dumma kreataret! utropade han; han sade, att det var endast fyra timmars väg till Tzimova, och vi hafva redan färdats sex timmar. Jag gaf honom en cigarr, hvars moraliska inflytande snart visade sig. När allt kommer omkring,, tillade han med mildare ton, efter att hafva utblåst röken, menade Demetri väl, och om han misstog sig om afståndet, var det kanske icke hans fel. — Såå, Frangois,, anmärkte jag, ni finner att rökning förbättrar ert lynne? — Åh ja,, svarade hän; det är min kropp, som är att klandra för alla de synder jag någonsin begått. Jag kan uppspåra hvarenda en såsom härledande sig från brist på tobak, eller för litet att äta, eller för mycket att dricka. Slutligen uppnådde vi olivlundar, skymtande i månskenet som skogsandar, och vi hunno strax derefter Tzimovas kringspridda torn. Jag hade försummat att skaffa mig bref från doktor Kalopothakes i Athen till hans anhöriga här, och Frangois hade blott en bekant, som han icke sett på fjorton år; således voro vi ovissa om vi skulle erhålla qvarter för natten; men då vi uppnådde en liten öppen plats, hvarest några karlar voro församlade, och frågade om någon af af dem ville emottaga oss i sitt hus, framträdde genast en som vänligt samtyckte, och till vår Fr a fen RDR FAT Kv At INR RR I KR