ZOBEIDEH. Skildringar ur Haremslifvet, af prinsessan OC. T. di Belgiojose.) På sin upptäcktsfärd efter förströelser i den yttre verlden hade Osman bej hastat att besöka sin gynnare. En missräkning väntade honom hos den höge herren. Medan Osman förglömt sig inom sin husliga krets, hade en ung man af angenämt yttre lyckats innästla sig i paschans ynnest. Paschan, upplyst genom sin nye förtrognes iakttagelser, hade under mellantiden hunnit upptäcka att man föga kunde påräkna något vaksamt biträde af en sådan tjenare som Osman, hvars hela uppmärksamhet var fästad vid hans af hemlighetsfulla missöden hemsökta harem. När alltså bejen lagt bort sin sorgdrägt och på nytt inställde sig hos sn patron, hade denne redan funnit sin nye medhjelpares oafbrutna tjensteifver och angenäma sällskap mångfaldigt öfverträffa det biträde och umgänge han kunde vänta af den svårmodige, hvars blotta närvaro erinrade om grafven och förgängelsen. Han erbjöd honom följaktligen ej att återtaga sin tjenstgöring och lät honom förstå dessutom, att hans egen tid vore upptagen. Osman förlängde ej sitt besök och gick-modfäld sin väg. Hvad återstod honom nu? Ärelystnaden var det enda, som kunde afleda honom ifrån kärJeksgrubblerier; men den embetsmannabana, på hvilken han hade hoppats finna utväg att förgäta sina husliga bekymmer, slöt sig för honom! — Kärlek, verklig och djup kärlek — kunde väl Osman för öfrigt erfara den vidare? ?) Se Aftonbladet n:r 188—194.