ZOBEIDEH. Skildringar ur Haremsiifvet, af prinsessan O. T. di Belgiojose. 7) Samtalet slutades härmed; men sedan Zobeideh hade afslöjat sitt inre för Maleka, satte hon en vild stolthet uti att ensam utföra det hemska förslag, hvarom hon låtit undfalla sig några ord. Från detta ögonblick var högmodet i förbund med svartsjukan för attlocka henne in på brottets bana. Bland Zobeidehs tjenstfolk fanns en grekinna, gammal nog för att ha hunnit blifva hemmastadd i flera olika hushåll; och som för Zobeideh hade berättat mer än ett dystert ifventyr, hvari hon under sitt kringvandrarelif råkat att spela en roll. Vid flera tillfällen bade hon talat om försigtiga fruar, som icke tillåtit sina medtäflarinnors lefnad räcka mer in en helt kort tid; hon hade berättat om ömsinta mödrar, som ifrån delaktighet i sina barns fädernearf aflägsnat alla som skulle kunnat göra anspråk derpå. Zobeideh fann ett eget nöje i lyssnandet på dessa nygrekiska sagor; och sagoförtäljerskan visade sig tillika särdeles tillgifven sin herrskarinna. — Cirkassisken beslöt att vända sig till den gamla pigan (40 år är ålderdom i Turkiet); och för att utforska henne, frågade hon om hon icke visste att berätta något mer om sådana märkvärdiga äfventyr, som hon skildrade så väl. Antingen af slump eller med afsigt valde grekinnan en berättelse, som passade fullkomligt för Zobeidehs närvarande sinnesstämning; det var en hel rad förgifningar, begångna af en ung flicka med det mest milda och oskulds—) Se Aftonbladet n:r 188 och 189,