vittnesmål och vid änträdande i ett embete; och en.stor lindring i den lag, som har afseende på krigst:enst, och kyrkliga pålagor. Det är vår öfvertygelse, en öfvertygelse, hvilken. fullkomligt bekräftas af Stora Britanniens historia och nuvarande tillstånd, jemfördt med de åndra europeiska staternas, att upprätthållandet af den sanna religionsfriheten.1i hög grad bidrager till nationernas så väl timliga som andliga välfärd, att den framkallar bland dem frimodiga och trogna wundersåter .. och medborgare, män som frukta Gud, och som utöfva sina pligter till hans ära och landets: väl... Dessa män äro verkliga stödjepelare för den regering, under hvilken de lefva, och gifva åt staten en trygghet, som intet agnat kan meddela. Efter att hafva visat sakernas ställning, anbefalla vi vår lilla skrifvelse till kristlige medbröders uppriktiga och allvarliga uppmärksamhet. För den kärleks skull, som vill omfatta alla, bvilka af hjertat älska Herren Jesus Kristus, kunna vi ej annat än sörja öfver att det finnes medkristna i Europas olika länder, af hvad namn som helst, hvilka, ehuru ej skyldiga till några brott och fria från all inblandning i politiska rörelser, dock måste lida förföljelse för religionens skull, endast emedan deras tro skiljer sig från statskyrkans. I några fall äro de medlemmar af kyrkor, hvilka deras förfäder under flera generationer hafva tillhört; i andra hafva de sjelfva öfvergått till en annan trosbekännelse, emedan de ansett sig öfvertygade om att den varit mera i öfverensstämmelse med Guds uppenbarade. vilja. Vi känna det djupaste deltagande för dessa vår Frälsares trogne lärjungar, som lida förföljelse för hans skull, ehuru de äro främlingar för oss och ej bekänna vår religion. Skulle det icke gifva en. rättvis anledning till klander, orm, sedan de kristna monarkerna enhälligt påyrkat religionsfrihet bland mabhomedanerna, någon af dem, hvilka bekänna Kristi namn. ville, med åberopande af en stadfästad lag eller dylikt, fortfara att förfölja sina medbröder i Kristo, antingen inom den vesterländska eller österländska kyrkans område, eller i något protestantiskt land? Huru måste ej sådane handlingar försvaga hvarje bemödande att erbålla liglönsfriliet af hedniska och mahomedanska furstar! Derföre vilja vi vördsamt, men allvarligt och enträget framställa vår anhållan till de kristna nationernas styrelser; och högtidligen anropa dem om att med sann vishet och mod arbeta på förbättringen af de lägar, som röra religionsfriheten. Måtten I handla efter den öfvertygelsen, att det är ej mindre ert ititress: än er pligtatt från er lagförfattning borttaga de fjettfär, som ännu trycka samvetet, antingen dessa fjettrar bestå uti inskränkning af rättighet att hålla allmän gudstjenst, eller uti sträff för afvikelse från den äntagha trosbekännelsen, uti utkräfvandet af pålagor till underhåll för religiösa bruk och stiftelser, af dem, hvilkas samveten ogilla sådana, uti inblandning i firandet af deras begrafmngar och bröllop; eller-i! deras barns religiösa uppfostran. Och emedan vår himmelske fader uti Garnala och Nya Testamentets skrifter har uppenbarat siö? vilja för rietmiskorna; bör ingen verldslig öfverhet söka hindra det fria bruket af dem. hvilketär en helig rättighet; som tillkommer alla. Mågön T uti dessa ting, och i allt Hva? som rörer: dem öfver chvilka I, genom: den Allsmäktiges försyn, blifvit satta att regera. betäfika; att I ären ansvarige inför honom. skäpelsens herre; och att I; genom att göra andra så som I viljen att de skola göra eder. ocel gehom att söka regera i Herrans-fruktan, med fast tillit till den vishet och styrka) söm kommer från honom, få erfara hans välsignelse öfver !der och edra länder! Undertecknadt å mötets vägnar. Joseph Thorp, sekreterare.