förtroende af den tanke som qvalde henne, inföll Osman småleende: ;Hvem har sagt att du icke behagar mig? Jag skulle ha dålig smak annars -Men, anmärkte hon i harmen öfver hans lugn; om du mistade mig, om jag oförmodadt skulle dö, då skulle du kanske icke gråta en enda tår! Hvad kunna vi veta derom? Det enda vissa är att jag skulle sakna dig oändligt. Men kunde väl denna saknad räcka evigt? Det är hvad jag icke kan säga; jag är ingen spåman, mitt vackra barn., Zobeideh bet sig i läppen så att det blödde; hon skulle gifvit allt i verlden för att kunna afsky Osman; men hon älskade honom mer och mer med hvar dag. I trots af sin köld förkunnade Osman henne en vacker dag att han ärnade formligen förmäla sig med henne, på vilkor likväl att hon förut bekände sig till mohammedanska tron. En qvinna kan inlåtas bland Mohameds trogna utan att underkastas alltför svåra pröfningar. ehuru så icke alltid är fallet; denna gången åtnöjde man sig med en enkel trosbekännelse; och samma dag hon blef bejens trosförvandi blef hon äfven hans gemål. Nu hade cirkassiskans lycka nått sin höjd: hon var fru i huset. Men denna lycka räckte icke länge. Knappast hade en månad förflutit efter brölloppet, då Osman inträdde i harem och höll vid handen en beslöjad 7 slafvinna: som han presenterade för Zobeideh. Se här,, sade han, ett sällskap, som jag skaffat dig; hon är till och med ifrån samma land som du; och jag hoppas att I måtten lefva i god sämja tillsammans. Den nykomna, ett år yngre än Zobeideh. saknade dennas regelbundna skönhet, men var begåfvad med den friskaste hy och en prägel