LANDTPRESTERNA. Fragment af em inländsk sommarresa.) I anledning. af detta yttrande, hvilket jag då af missförståtid ansåg högst tillfredsställande, upplyste.jag honom, attjag, under förutsättning: af den sinnesstämning, i hvilken jag nu verkligen funnit Horror; redan vore eredd att tillfredsställa hans längtan. Han frågade då hvad jag menade, och jag svarade; ått jag menade sakramentet. Den sjuke fick ett allvarsamt, nästan strängt utseende: rr mera Förlåt mig, herr pastorb sade han, var förvissad: om, att jag-djupt i mitt hjerta värderar den ömrha omsorgenochtjenstyilligheten å Herr pastorns sida; men anpat är detatt finna sig rörd, uppbygd och styrkt af andeliga samtal, som hvälfva sig omkring Guds kärlek, barmhertighet och nåd, atinat att åstunda att få åtnjuta sakramentet efter vår kyrkas ritual. Jäg tror mig genom mitt förnuft, min uppfostran, mina studier, genom Guds ord oh ande, som rört mitt hjerta, ega en riktig föreställning om den allsmäktige, allvise. och allgode, äfvensom om: menniskonaturens svaghet, ofullkomlighet, felaktighet och hvarför icke. gerna säga ondska, så att högmod och sjelftörtröstan ieke-finnes hos mig, utan deremot det fullkomligäste lugn genom den visäste tillförsigt till Gud och lansbarmhertighet, : Men för kyrkans lära om sakramentet har mitt begrepp alltid varit otillgängligt, och under ett. sådant förhållande har jag ansett.en nattvardsgång vara ett fördömligt hyckleri, från hvilket mitt samvete slutligen mig afhållit— : j Hvad skullen 1, mina embetsbröder, i min ställning.hafva gjort? Jag fann -i början ej rätta, opdet för att svara, utan, förblef ,sturi. Ändtligen sade jag: Efter denna oförbehållsamme bekännelse är saken klar oss emellan. ) Se Aftonbl, ur 183, 184 och 185;