dr a VAR RICRARESK. NS MJUK 112 I TU Vallln yvyl flodens östra strand. Ett ytterst häftigt reg började falla, och åskvädret, som alltjemt r: sat på afstånd öfver den Libyska öknen, dro bort i fjerrän och försvann. Med regnet, so! öste ned i strömmar, lade sig den våldsamm stormen, och vänliga stjernor började åte framblänka mellän delade skyar. Naturen frid var återstäld, och vi uppsände en varr tacksägelse till Honom, som oss beskyddat. Ett dylikt oväder hör i allmänhet till stor sällsyntheter i Öfre Egypten. Vår dragomar som gjort resan uppför Nilen minst ett half tjog gånger, har aldrig råkat ut för något så dant förr. Mellan Hagar Silsileh och Assava1 der Nildalen på båda ställen är afskuren ge hom tvärgående bergskedjor, lärer man doci under de senare åren oftare än förr hafvi varit utsatt för våldsamma stormbyar me åska och regn. Tidigt morgonen derpå — det var i går — lyckades det: besättningen att efter mycke ansträngning lösgöra Nacken, och vi voro åte under segel. Morgonen var uppfriskande skön Fälten lyste af en klarare grönska efter de fallna, rensköljande regnet. Det var åter er sådan herrlig morgon, som erinrade om vårei hemma i Sverge, med sitt balsamiska dof från fält och lundar, sin fogelsång och sit nyvaknade lif öfverallt. Stormen hade jagat oss fram flera engelsk: mil, och vi voro närmare Assuån än vi förmodat Efter ett par timmars segling öppnade sit framför oss det verkligen vackra inloppet til det fordna Sgene. Floden vidgar sig här til en ansenlig bredd, och ur densamma uppsticke svarta glänsande klippor, de första utposternc från katarakten, mellan hvilka Necken glide: fram. Ofvanpå en hög sandås, som i vestel utgör gränsen mot öknen, synas ruinerna aj ett koptiskt kloster, och på östra stranden lig. ger den egyptiska gränsstaden Assuån blanc palmer och sykomorer, vid flodbädden kantac med en lång rad af granna ångbåtar och dahabier, hvilka sistnämde visa en brokig prof: karta på europeiska flaggor. Ofvanför stader skjuta branta sandstensklippor ut i floden, och på desamma synas flera pittoreska ruiner ef ter arabiska fästen, daterande sig från Omert tid, samt grafvar, tillhörande arabiska.scheiker öfverskuggade af kupoler, uppburna af enkl: pelare. I midten af floden höjer sig ön Elephantine med palmlundar och gröna åkerfält Non fredliga byar. Denna lilla ö va under Egyptens allra äldsta tid sätet för et litet sjelfständigt välde, och den har äfver skänkt en dynasti åt Memphis tron. Vi rodde öfver till Elephantine, strax efter sedan vi fastgjort Necken vid Assuäåns lifliga strand, och tillbragte der största delen af dagen. Af de fordna templen, som voro belägna på öns södra ända, återstår numera intet annat än dörrposterna af en tempelingång. uppförd under romarnes tid. Mohammed Bey Defterdar, Mohammed Alis måg, den grymme höfdingen öfver Nubien, nedbröt alla minnesmärkena på Elephantine, bland dem äfven en uråldrig Nilometer, för att med dem bygga sig ett palats i Assuån. De afrundade granitbällarne öfver. floden, som tyckes knappast ännu hafva hunnit lugna sig efter sitt tumlande fall utför katarakten, äro betäckta med hieroglyfer från olika tider. Såsom en Egyptens gränsort, var Assuån, eller som det fordom heter Igene, redan af de gamla Pharaonerna väl befästadt. Deras välde sträckte sig dock vida längre söderut, bortom Landet af de nio bågarne, Nubiens hieroglyfiska benämning, öfver det barbariska landet Kusch, hvarmed menades Etiopien och länderna söder derom. Alla efterföljande hberrskare, perser, greker; romare och araber. böllo garnisoner. här, och äfven nu ser jag soldater vandra omkring på stranden, klädda I hvita uniformer. Nästan all handel mellan det inre Afrika och Egypten tager vägen öfver Assuån, hvilket sålunda fortfarande gifver denna plats en ovanlig liflighet. Vi äro bokstafligen belägrade af nubier och negrer, som utbjuda lansar, sköldar, dolkar och stridsklubbor m. fl, vapen från inre trakten, samt gördlar, armband och prydnader, brukade af etiopiska folkslag, hvarjemte de med vackra fjedrar af struts ooh macabu, leopardhudar, ebenholzarbeten, nätta flätade korgar och otaliga andra egendomliga saker söka fresta vår köplust. Alla dessa föremål erinra oss om att vi stå liksom vid ingången till ett annat land. Tillträdet till detta andra land är icke frisifvet åt hvem som helst, må du tro, och så alldeles lätt att erhålla. Först och främst har vår Herre här kastat en mängd farliga klippor och. brusande vattenfall att vakta ingången. och sedan har paschan, mot en årlig summa, öfverlemnat den enda farbara vägen mellan nyssnämde väktare. uti några gamla nubiers våld; hvilka benämna sig Reis el Schellaly, Kataraktens kaptener. Vi sände igår bud på en af dessa reiser med begäran att han ville föra vår båt uppför forsarne. I dag å morgonen kom han hit, men fordrade icke vindre. än tretton pund. sterling för sitt be:vär, : förebärande att här var ondt om folk, ör att draga båten-upp. Vi kände emellerid, att året förut priset för passagen. uppför -atarakten: var fyra högst fem pund sterling, ivarföre vi togo. fram vår firman från. guverören i Kairo; — ett synnerligen allsmäktigt wpper, fullt med kråkfötter,skrifna i. sneda lijer öfver bladet — och befalde honom att Slja oss till Assuåns guvernör. Med en buging för firmanen lydde reisen, och hos gu-ernören prutades hans örimliga fordran ned .1l-sex Ppund-sterling, för såväl uppsom nedirden sammanräknadt. Detär nu beräknadt ses —-— ORSAKA ARTE TEE ED CRIS r An bankar rå