Sedan han sagt detta, tryckte han min hand med mycken styrka; och hans öga: glänste af en brinnande stridslust och en -förutfattad segerfröjd: Dermed åtskildes vi för tillfället. Det öfversteg min. förmåga att bedöma riktigheten åf hans Tesonnemang: Men af det intryck, jag af hans lifliga och hänförande ord emottog, gjorde jag den slutsats, att denne unge iman vore född fören af-kyrkans högsta platser, ty det visade sig tydligt att ban icke blott ville lära, utan äfven styra och kämpa. FEMTE KAPITLET, Fritänkaren. Då vi hemkommo till prestgården var klockan mellan fem och sex, och patronen, hvilkens gäst jag egentligen var, ämnade nu, efter öfverenskommelse med mig, hemresa. Men den behagliga naturen, den herrliga sommarqvällen och vår värds enkla och hjertliga gästfrihet, som slutligen uttryckte sigi den speciella anhållan, att vi måtte intaga ben sexa före affärden, alla dessa förenade skäl förmådde oss att dröja qvar, och dröjsmålet utsträcktes till framåt midnatten. Ty efter sexzan blef samtalet åtskilliga timmar fortsatt, sedan likväl inga flera gäster qvarstannat än komministern, patronen och jag, Efter de öfriga: gästernas affärd vidknöts åter samtalets brustna tråd. Detta hade hittills haft ett allmänt innehåll; men jag vet ej nuru det kom sig — sedan karlsällskapet blifvit inskränkt till de personer, som förra söndagen vorö tillsammans, ombyttes genast ämnef och för tredje gången vände sig konyersationen kring religionen och kyrkan. Vi voro snart inne på vårt gamla kapitel, flera exempel liknande dem, till hvilka vi redan varit vittnen, blefvo af prestmännen anförda, och