Fragment af en inländsk sommarresa.) Nåväll förtfor kyrkoherden, :detta kan jag icke veta, ej heller bestrida. Men denna tillförsigt, som Jag unnar er af det varmaste och uppriktigaste hjerta, -måste hafva en annan grund att Kvila på än en-känsla, en önskan, en förmodan; det erfordras för densamma cn sann kunskap om bibelordet, och :hvarifrån har ni tillegnat er denna, då ni icke besöker Guds hus, icke på år och dag varit derinne? Hvarföre försummar ni den ailmänna gudstjensten? Yvarföre försummar jag den? svarade gumman; ,emedan jag icke vill åhöra dem, som, likt lejda tjenare, blott för sin timliga vinnings skull och af ögontjenst förvalta Guds ord och sakramenten. t Meno, återtog kyrkoherden, huru kan gomman tillåta sig ett sådant omdöme öfver kyrkans tjenstemän, hvilkas bevekelsegrunder tör sin tjenstförvaltning hon icke har någon på skäl grundad rättighet att klandra, och hvilkas innersta hon icke förmår genomskå a?n Hur jag kan? svarade gumman; jo, af frukten känner man trädet. I falska herdar! I gån i kyrkan och prediken der och hören med tålamod en stund psalmerna för er sjungas, men då I kommen hem, -kunnen I skrata och dansa och spela kort och läsa verldsliga ogudaktiga böcker, ty alla verldsliga böcker äro ogudaktiga. : Vet då icke gummanp, fortsatte kyrkoherden, att Gud har skapat denna verlden, att den. är tills vidare vår boningsplats, att vi icke kunna i den lefva utan att med den lefva, ) Se Aftonbl. n:r 183 ech 184, ,