Kejsaren. Vore det också inöjligt för inig som menniska — kofungarnes familj känner ej till en så låg och plebejisk passion som vreden. Prins Albert (afsides, med en axelryckning). Han en af familjen! Mein Gott! Drottningen. Sa du någonting, Albert? Prins Albert. Jag tänkte, eller rättare sagdt jag försökte att draga mig till minnes namnet på den1, der udden på östra sidan om viken: Kejsaren. Den kallas Levi. Prins Albert. Så var det. Jag hade glömt det. Kejsaren (skrattar). Jag skall säga er min prins, att det just eljest inte är ett namn som det är lätt för visst folk att glömma. Ah, ers majestät har täckts observera vår lilla vågbrytare der borta. Drottningen. Ett ståtligt arbete. . Vi ha ingenting hos oss som kan jemföras dermed, åtminstonei storlek. Den vi ha i Plymouth är blott 1800 metres låpg; men den der kolossen måste hålla dubbelt så stor längd. Prine Albert. Så borde den. I han hållit på med den sedan 1783; vår första sten nedsänktes i sjön 1812. Kejsaren (afsides, med en axelryckning). Han talar om vår första sten! Mon Dieu! Drottningen. Jag upprepar det; det är ett ståtligt arbete, och en af fienden jagad flotta skulle säkert kunna rädda sig der bakom, såframt ej fienden seglade utomordentligt väl, som kapten Preedy gjorde på Agamemnon till exempel. Kejsaren. Jag är viss, att det ej är det bruk hvartill en fransk flotta skall begagria denna hamn så länge jag lefver. Drottningen. Jag hoppas uppriktigt detsamma. Det nära nog krossade lord Nelsons hjerta att nödgas oupphörligt i två års tid bevaka flottan i Toulon och ändå smög sig amiral Villeneuve ut och kom undan till Vestindien. Kejsaren. Hvyilket godt minne ers majestät har! Drottningen. En konung är skyldig sina goda undersåter att ha ett godt minne. Kejsaren. Sant, min fru; och att låta sina dåliga undersåter ha sig i godt minne. Drottningen (skrattande). Kanske; men jag har inga dåliga undersåter i min mördarehåla der borta. Kejsaren. Ah, förlåt en rättfram soldats öfverdrifna nit. Det var endast en klagan (complaint) från invalidhospitalet. Prins Albert; Ett ondt (complaint) som vi underläto att kurera på S:t Bernhardshospitalet. Ha! Ha! Kejsaren. Förträftfligt, min prins; förträffligt. Skall jag hugga hufvudet af Charivaris utgifvare och skänka er shans plats? Prins Albert. Högst förbunden! Men jag skulle aldrig vara i stånd att läsa korrektur vid skenet af en fängelselampa. Ers majestät har, om jag ej alltför mycket misstar mig, i sin tid gjort det och anser det derföre för en småsak. Kejsaren (allvarligt). Pressen är en institution som jag ännu ej satt på prof. Drottningen (skrattande). En trefaldighetsbroders ). Kejsaren. Är det här inte en.präktig kanon, ers majestät; af väldig kaliber och ypperligt gjuten? Drottningen (betraktar den noga). Jo, i sanning, mycket vacker. Jag vet att den måste åf utnärkt beskaffenhet, ty den liknar på håret wnmer som vi härom dagen togo i skärskådande i Woolwich. Du mins den väl, Albert? Prins Albert, Mycket väl; och der gjordes några flera efter samma modell. Men jag är en älskare af sparsamhet och önskar derföre att vi ej gjorde den onödiga utgiften att gjuta kanoner, utan följde våra dramatiska författares exempel? Drottningen, Hvad menar du, min, vän? Prins Arbert. AV vi toge alla våra pjeser från fransmännen: , Kejsaren. Ha! hal Men, min prins, ni måste bestämdt utge Charivari åt mig: z Drottningen. Han är mycket ohöflig, ers majestät. För Hedligen har resan ej varit riktigt i hans smak, och et är troligen detta. som yållar hans dåliga humör. Eljest skulle hän säkert komplimenterat er för dessa befästningar, som i sanning äro ståtliga och värdi.t2 Frankrike och dess kejsare. Kejsaren. Måhända, min fru, borde samma himmelska atmosfer, som hindrar oss att känna harm vid förebråelser, äfven skydda oss från. att finna behag i beröm; men jag är en parvenu och jag er känner att jag finner mig förtjust öfver edra loford Drottningen... De äro uppriktiga; jag ber er varö försäkrad derom. Ja, jag är till och med nog sjelf-1 isk att vara förtjust öfver hvad ni gjort: Ty som ni vet, äro vi pundsförvandter, och om,den stackars kära drottning Isabellas flotta; eller en från Neapel, eller en från Kina, skulle bli alltför hotande, hvilken lugnande tröst att hafva en sådan plats som denna att taga sin tillflykt till, endast 75 mil från ön Wight. Kejsaren. Jag skulle knappast kunna hysa avoghet mot en anledning som gjorde rs majestät till min gäst: En annan Ludvig af Frankrike har välkomnat en suverän af England. Drottningen. Ja; men det var en suverän som en: gelsmännen endast voro alltför lyckliga att bli at med. Man har sagt mig, att de älska mig för myc ket för att något sådant skulle kunna. hända, och att de heldre skulle söka skaka hvarenda tron i Europa än att jag skulle bli förödmjukad. Och hvad engelsmän. på fullt allvar försöka att göra blir vanligtvis gjordt. Kejsaren. Ers majestäts anmärkningar äro till alla delar sanna, huru mycket jag än är ur stånd att se sammanhanget emellan dem och någonting hvarom vi samtalat. Drottningen. Ni gör ert snille alltför mycken orätt, sir. ; Kejsaren (vårdslöst). Så säga de, isynnerhet pressens qvickhufvuden. Får jag den äran att ledsaga ers majestät till frukosten? Jag är så förtjust öfver att ni tycker ommina befästningar. Drottningen. Och jag att ni tycker om mina. Kejsaren. Ers majestät? Drottningen. Hvilka Ha den ytterligare fördelen att vara flyttbara. Der ligga några stycken af dem. (Pekar på de engelska skeppen). Och när er farbror der på piedestalen talar om att förnya Egyptens under, påminn honom att det var med några flyttbara befästningar lika dessa (endast ef alldeles så starka) som ett egyptiskt under verkstäldes. Kejsaren. Jag är en religiös man, och likväl sviÅker mig min bibelkunskap. Vill ers majestät — — Drottningen (Skrattande), Ers majestät skalllägga märke till, att jag sade ett under och ej en af de egyptiska plågorna. Jag menade bataljen vid Nilen. ins Albert. Och som befriade Egypten från grodplågorna, för en tid. -Hat:hat Hotcho! (Skrattar oafbrutet under. hela vägen till paviljongen, hvilket var mysket oartigt af H. EK. H) ) Trinity brothers, medlemmarne af en välgörenhetsinrättning i London, der kosten skall vara mycket mager. pr RN Till eder, ädle medkristne, som aldrig tröttnen att göra godt, och som. ansen:för eder käraste pligt att besöka lidandets boningar, vänder sig en sjuk moder med fyra barn, de två yngsta födda midsommarsaftonen, och beder om någon hjelp i sitt stora vetryck. Mannen Kar i flera år lidit af en svår bröstikomma, ocn det lilla han orkar förtjena kan omöjoa onota 4:11 då hustrun ei eger krafter att bidraga