liogre gå till few vc vara sjuk. Denna anmäla hade dock endast till följd att kaptenen Hagberg ovilkorliger befalte Hammarberg att gå, och det teten för kompaniet, med. hotelse tillika, att derest han icke fullg;orde denna befallning, skulle hans vit korporals distinktionstecken på aftonen afryckas ho nom. Mannen lydde, men vid framkomsten till Sik verdalil var han dödssjak och mäste derifrån forsl till garnisonssjukhuset i Stockholm, hvarest Hammarberg afied inom en eller två dagars förlopp. Ham. marberg Var en ovanligt.stor och stark man, till yr. ket smed och sålunda mycket härdad samtiså gods ekonomiska vilkor, att han bättre än mången anna: af gemenskapen. kunde förse sig med nödiga för friskningar. Man lärer numera vilja förklara han lidande vara kolera; men ögonskenligt har det upp kommit endast af öfveransträngning och solstyng. Att Hammarberg bättre än mången annan afgemen skapen kunde förse sig med nödiga förfriskningar: är mycket sant, ty på roten var han känd förtära dagligen en stor qvantitet bränvin, och han fottsatte detta sitt lefnadssätt äfven under alla sina marscher så att sedan 1850 han ständigt i följd af fyllsjuka måst ligga på trössen. Dock, oaktadt medvetandet af dessa hans antecedentia, tillät kapten Hagberg å denna marsch Hammarberg, som genast i Upsala klagade sig illamående, föras med trossen från Upsala ända till Löfstaholm och lät honom först, derifrån. sedan han af -korpralen vid trossen fått veta, att Hamnmnarbergs sjukdom nu som vanligt var fyllsjuka. till fot passera de återstående , milen till nattqvarteret, likväl utan packning. Vid nättqvarteret i Märsta anmäldes till kapten Hagberg ingenting rörande Hammarberg, Vå Hammarberg dagen derpå efter 2 timmars marsch åter angaf six såsom sjuk svarades för att lindra honom, att han borde gå i teten, samt att det vore ett dåligt exempel att hafvs en vice korpral, som ständigt under marschen följde trossån, hvarföre, om han ej marscherade medd: andre skulle distinktion på aftonen fråntagas honom (Förflyttningen till teten innebär nemligen en lättnad, enär dämmet der är mindre och takten jemnast.) I stället för att lägga kapten Hagberg denna hotelse till last, skulle man snarare kunna förebrå honom, att han ej långt förr fråntägit Hämmarberg hans distinktion. Kort derefter anträffades Hammarberg såsom verkligt sjuk, hvarföre han sedan hela vägen transporterades på trossen. Han dog pu garnisönssjukhuset dagen efter sin ankomst dit af utbildad kolera enligt attest från samma sjukhus, hvarföre ock chefen erhöll avis af kommendanten att skyndsamt låta begrafva honom för undvikande af smittans spridande: 3) Utom det att hr Sundvallson i allmänhet klandrar kapten Hagbergs omensklighet, tillägger han: Här kunna vi ej heller förtiga det oskicket, att kapten Hagberg, som sålunda erfor sitt kompanis lidanden och så strängt, att icke säga omenskligt hotade att bestraffa Hammarbergs oförmåga att gå utdelade dessa befallningar från ryggen af sin -häst. på hvilken han sjelf red, tvärtemot reglementets föreskrift och i strid med den föresyn för truppen hvilken hån så strängt ålade en vice korporal att lemna.s När kapten Hagberg vid Löfstaholm upphunnit sitt kompani, legde han för egna penhingar hästar, hvarmed kompaniets alla packningar transporterades till Märsta: Vidare lät hän manskapet, för att undvika den starka värmen, marschera kl. 2 om morgnarne, och genom att särskilt vidtala kronobetjeninkan lyckades han att få hästar för trossen i Upsala timma och i Märsta 2 timmar tidigare än hvad tågordningen föreskrifver. Hvad kapten -Hagbergs begagnande af ridhäst beträffar, förhåller sig saken sålunda : K Då kapten Hagberg skulle medföra största delen af regementets tross såväl för staben som Upsala reservförråd och derför ansvara, ansåg han sin skyldighet vara att qvardröja-iUpsala, tilldess kännedorr vunnits omatt ett tillräckligt antal hästar erhållits och att ingen dlegning deraf komme i fråga, samt att ett tillräckligt antal. komme på de ställen, der tross borde afhemtas...:Då nu kompaniet afmarscherade kl. 2 och enligt tågordningen kronoskjutsen ej var uppbådad förrän kl. 6, vidtalade han kronobetjeningen att erhålla den så tidigt som möjligt, och då denna ej ankom förrän långt efter kompaniets aftåg (kl. 5), begagnade han en af de tvenne staben tillhörande hästar, som åtföljde kompaniet, för att så skyndsamt soim möjligt uppnå detsamma. Han upphann kompaniet vid Alsike, der rast skedde. Emellertid ankom strossen från Upsala, men ej den från Polacksbacken, hvarföre han dröjde tilldess äfven den senare ankommit, hvarefter han åter genast sökte upphinna kompaniet, hvilket skedde vid Löfstaholm, hvarefter han till fots anförde kompaniet. Samma förhållande inträffade dagen derpå, då kompaniet äfven afmarscherade kl. 2, men trossens hästar ej inträffade förr än kl. 4. Under den tid som kapten Hagberg var skild från kompaniet för att ordna trossen, fördes detsamma af kompaniets öfriga officerare till fots. 4) Slutligen säger hr Sundvallson: I öfrigt hafva både vid dessa och de öfriga kompanierna under marschen många andra soldater dels afsvimmat, dels nedfallit, dels lagt sig utefter vägkanterna samt måst vidare forslas å trossen; för ännu flera hafva kamräterna jemte egen måst bära deras packning, och svörsta delen fick sina fötter alldeles blodiga och förstörda, så att vid framkomsten till Ladugårdsgärdet en stor mängd var antingen alldeles icke eller ock föga tjenstbar.. Detta är så mycket mera ogrundadt som, för att endast anföra förhållandet vid kapten Hagberas kompani, sjuknummern ingen dag vid detsamma var öfver 4, hvaraf-blott 1 af skoskaf. Den starka vär men under såväl marschen som början af regements mötet orsakade dock temligen ofta magplågor vid såväl Uplands regemente som lifregementets dragoner, men som genast minskades vid förändrad temperatur. Såväl inmarschen på Ladugårdsgärdet som den för hertigen af Nassau 3 eller 4 dagar derefter verkstälda och allmänt berömda defileringen visar bäst om regementet till största delen fått sina fötter alldeles blodiga och förstörda.s Att soldater bära hvarandras packningar, är under marschen något högst vanligt och härrör af deras inbördes kamratskap, ej af anförarens. befallning. Af: allt detta synes, att långt ifrån att man kar lägga Uplands. regementes : ofticerare till last något under denna marsch, bör man: t:ärtom tacka dem såväl för den ordning; hvarmed de verkstält den som för den omtänkede visat om regementets och. soldatens bästa, kortligen, Man bör tacka dem för det de varit ej allehast exemplariska militärer, utan äfven exemplariskä menniskör. Och för en oflicerskår så väl känd och högaktad som Uplands är det i sanning hårdt att höra sådana tillvitelser. Bref från Upsala. eo Mr FE