TN RN RR STAR erbjuda. :Men begreppet om ett folks ära och lycka var för honom detsamma som begreppet om medborgerlig dygd. Hvarhelst et tillfälle förefanns att lifva, stödja och utveckla denna dygd, der var alltid Laven den främste och modigaste kämpen. För en sann och lefvande gudsfruktan, för enkelhet och renhet i seder och lefnadssätt, för skicklighet i vapnens bruk till fosterjordens försvar. för mannamod i ord som i handling till försvar af det rätta och sanna, kämpade han, i tal som i skrift, utan afseende på stundens flyktiga tycken eller på mängden och styrkan af sina motståndare. Ett hufvudsakligt föremål för hans rastlösa verksamhet var ordnandet af landets försvar ett sätt att det detsamma, med de minsta kostnader för det allmänna, skule medföra de säkraste garantierna mot både inhemskt och utländskt förtryck. . Det blefve för vidlyftigt att här upptaga de många lika snillrika som tillförlitliga medel han för detta ändamål föreslog, men hvilka af högst få till sitt rätta värde uppskattades — af många deremot missförstodos och misskändes. Hans strid för skärgårdsvapnets vigt och ombärlighet vid landets försvar är likväl allmännare känd, genom de många värderika. och .-deribland flera prisbelönta skrifter han deröfver utgifvit. — Det är i denna strid han skurit sina skönaste lagrar genom det djerfva mod och de. djupa insigter i sitt yrke han dervid ådagalagt, — en strid, som kostat honom hans lefnads bästa krafter. Han insåg -hvad få af våra militärer, äfven de mest insigtsfulle, så sällan förmå eller vilja se, att nemligen vårt lands politiska sjelfständighet är beroende icke af en hög, men af en låg militärbudget, icke af en stor och dyrbar örlogsmarin. men af ett rätt! organiseradt skärgårdsförsvar, stäldt i samband med armåns, icke med örlogsflottans operationer. Det var ejutisitteget. det var ensamt i fäderneslandets intresse, som han så modigt och ihärdigt förfäktade sina åsigter i denna sak. Sjelf örlogsman i detta ords fulla bemärkelse, skulle han lika väl passat för chefsplatsen öfver en örlogsflotta som för befälet vid en skärgårdseskader, och det berodde tvifvelsutan blott af honom sjelf att genom frånträdandet af dessa sina åsigter bana sig en väg till en sådan plats. Han föredrog dock att blifva trogen det som han ansåg för det rätta, och måste derigenom, under försakelser och motarbetanden af alla slag, mödosamt framgå på en bana, som han med elden I. af sitt snille så ärofullt. belyst. Ingen enda befordran eller annan belöning uti tjensten kom honom till del, än hvad han i sin tur hade rätt att fordra, och sjelfva svärdsordens riddarestjerna, hvarmed flera af hans fordna e!ever hugnats för lång tid sedan, tilldelades honom först några få veckor före hans död, och äfven då hvad man kallar i tur eller då han befordrades till kommendörkapten. Och hvilken kunde väl orsaken vara till denpa långvariga glömska, alltför tydhg att ej vara beräknad? Skälet härtill är lika hedrande för Lavn som nedsättande för dem, som ega makten att belöna och framdraga förtjensten. Oberäknadt den omständigheten, att han vågade vara af olika tankar med vissa högtuppsatte i militäriska ämnen, djerfdes han äfven 1 politiken, lika väl som i sitt yrke, att hylla framåtskridandet; med ett ord, han var tberal i ordets ädlaste bemärkelse, samt icke allenast hemligt, i tankar och åsigter, utan äfven öppet, i ord och gerningar. Detta är det värsta fel, som nu för tiden kan vidlåda en militär; det är en fläck som aldrig glömmes. Må han för öfrigt vara aldrig så skicklig både i praktiskt och teoretiskt hänseende. må han stå fram!ör de flesta af sina yrkesbröder i det krigiska vetandets och kunnandets alla grenar, allt det hjelper icke: han är liberal, han är redan dömd. Huru olika deremgt, om han hyllar motsatta politiska åsigter! För den hädangångne utgjorde detta förbiseende af hans verkliga förtjenst snarare en triumf än motsatsen, ty det-skilde honom. äfven i detta afseende, från mängden af vandiga asplranter til lyckans gunst. Någon klagan häröfver erfor man heller aldrig från honom sjelf, men så mycket högre? från alla dem, som förstodo att rätt uppskatta hans värde, Han besvarade hvarje orättvisa mot sig och den sak, för hvilken han kämpade, med ett nytt och utmärkt arbete till vetenI skapens och yrkets tjenst, och genom att icke blott emottaga, men att med heder utföra de mångfaldiga, oftast högst arbetsdryga, alltid lönlösa uppdrag, som honom snartilsagd!t dagligen anförtroddes, och hvarom man a! här åberopade meritförteckning kan göra sig ett begrepp. Hvad han som lärare och kamrat varit. derom vittnar bäst den allmänna bestörtning och den djupa sorg hans plötsliga frånfällc förorsakat såväl hos den ungdom han för närvarande handledde vid landets krigsskola. som hos alla icke blott anförvandter och talrika vänner, utan äfven hos kamrater och förmän, huru olika deras åsigter i politiskt och miliiäriskt hänseende med hans än kunde vara. Hvila dock i frid, du Syerges ädle och högsinnade son!du oförtröttade stridsman för alt fivad sannt och rätt är på jorden! Öfver Ain gra: sväfva de dinas och dina medborgares varma välsignelser för allt det goda och nyttiga du för dem verkat, oeh den dag skal: komma — vi vilja ej tvifla derpå — då bådt till ära för dig och till båtnad och. tröst för dem du så mycket älskat, ett Varaktigarc minne än detta skall dig beredas af ett tacksamt fosterland. a Vi tillägga slutligen efter Posttidningen följande biografiska notiser om den aflidne: L. var född i Säminge socken i Savolax län den 29 Sept. 1812, Den 25 Jan. 1830 efter sjökommen-J deringar utexaminerad från k. krigsakademien och antagen till elitkadett s.å den 6 Febr. sekundlöjtnant i flottan; efter tjenstgöring å handelsfartyg och kommendering till Mariebergs läroverk, plutonchef (1833) ä kanon ollsexpedition till exercis i Stockholms skärgård; 1835 beordrad åtfölja ryska triangelmätnvingsexpeditionen mellan åländska och svenska kusterna inlemnade beskrifning öfver fästningen vid Bomarsond; varfschefsadjutant i Stockholm och tjenstgöre I RN RR AR