(Insändt.) Ännä ett par ord om Bohusläns rogementes g marsoh till Axevalla. Alla de tidntngsartiklär, som behandlat Bohusläns regementes sorgligt minnesvärda marsch: till: Axevalla, hafva utan undantag riktat klandret-för debeklagliga förhållanden, som dervid egt ram, mot regementets chef öfverste Nauckhoff. Det är också från disciplinärt-militärisk synpunkt riktigt, att -ansvaret för de försumligheter, som vid detta tillfälle begåtts, här i främsta rummet drabba den, som icke allenast i egen person ledt truppens marsch, utan äfven på förhand ordnat alla deförhållanden; son med densamma stå i sammanhang. Men då detta erkännes, bör å en annan sida icke förbises, att vid regementet fiines anstäld en person, som för vissa sina tjensteåtgärder har sin serskilta af chefen obersende ansvarighet, och som i anledning deraf jemte tenne förtjenar klander, såvida han annars försummat att fästa vederbörandes uppmärksamhet på de helgoförstörande inflytanden, för hvilka regementet under denna marsch onödigtvis utsattes, Denna person är regementsläkaren, hvilken icke allenast är förpligtad satt söka rätta kvad som i afseende på helsan kan vara mot soldatens lefnadssätt att anmärkar, utan derjemte har sig särskilt ålagdt att hos regementschefen till iakttagande föreslå allt hvad han finner nödigt för bevavande af truppens sundhet, En fråga blir alltså här, om fegementsläkaren vid Bohusläns regemente under marschen till Axevalla fullgjort sin skyldighet. Skäl saknas icke att draga sådant i tvifvelsmål, emedart man svårligen kan föreställa sig, att regementets chef skulle vara till den grad egensinnig, att han kunnat lemna dylika erinringar utan afseende, om de verkligen blifvit gjorda, öfverflyttande derigenom enbart på sig sjelf allansvarighet för åtgärder, som lätt kunna vålla både yttre obehag. och inre förebråelser. Rättvisan. bjuder likväl att erinra derom, att bland befälet på Axevalla uppgafs såsom tillförlitligt att öfverstelöjtnantens uppmärksamhet. blifvit redan första marschdagen fästad på det skadliga för truppen att marschera midt under: solbaddet med full packning i en tropisk hetta, äfvensom på olämpligheten af det välmenande, men under dåvarande förhållanden orimliga förbudet för manskapet att dricka vatten. Man påstod till och med, ätt regementslä.karen redan-då föreslog, att regementet, hvars sjukantal ständigt ökades, måtte hvila om dager och marschera under natten; men att denna muntligen gjorda erinrz.n, hvilken sedermera inför regementschefen personligen. skall nafva blifvit förnyad, lemnats utan afseende. Tillika uppgafs, att samme läkare, då de muntliga framställningarne icke ledde, till någon påföljd, ansett eig, både af tjenstepligt och af månhet att från sig sjelf afvända. ansvaret, föranlåten att än en gång och då skriftligen förnya det gjorda yrkandet, åber ande dervid såsom skäl, att redan en lifsfarligt sjuk soldat måst afsändas till Wenersborgslasarett, och att en: annan under marschen nedfallit sanslös och efter en. timma uppgifvit andan, samt at! 30 sjuka soldater fördes på trossvagnarne; men att jemväl denna skriftligen gjorda hemställan blifvit lem nad utan allt afseende. Några ville derjemte veta. dels att den embetsskrifvelse, regementsläkaren i berörde ämne till sin regementschef afgifyit, icke ansetts bland till chefsembetet rinkomhe hanälingarn böra upptagas, dels att regementsläkaren sjelf blifvit med den förnäma likgiltighet af sin rgementschef behand