ende denna sak, så nödgas ministerpresidenten förr än eljest varit ämnadt återvända till Turin. ; TURKIET. Uti Belgrad hade den preussiska konsulatsflaggan blifvit skymfad af en turk. Konsuln hade fördrat upprättelse, hvartill paschan äfven genast förklarade sig beredvillig. EGYPTEN: Farhågorna, att de uti Dschedda utbrutna oroligheterna skulle gripa vidare omkring sig och äfven sträcka sig till Egypten, hafva visat sig ogrundade. Man tillskrifver detta de kloka åtgärder, som egyptiska regeringen skall häfva genast vidtagit, då underrättelse ingick om oroligheterna 1 det arabiska kustlandet vid Röda hafvet. KINA. Då fästena vid mynningen af floden Peiho, hvilka voro armerade med 138 kanoner och skyddades af en stark truppstyrka, den 20 Maj angrepos af de engelska och franska kanonbåtarne, blefvo kinesarnes kanoner gan ska väl serverade. Den 22 började eskadern gå uppför floden; väderleken var sval, och eskadern hade ett förträffligt helsotillstånd. 600 fransmän befunno sig i Kanton på väg till Petscheliviken. — Den 2 Juni hade man gjort ett fruktlöst försök att från bergen utanför Kanton fördrifva de tappre. — Det ansågs såsom ett stort nederlag för de kejserlige att efter tre månaders fåfäng belägring af Nanking nödgas aftåga utan att kunna taga staden från imsurgenterna. Ningpo är nu äfven: i insurgenternas händer. (Insändt.) Känd sak är så godt som vittnad, derom nemligen, att åtskilliga svenska handelsflottans kaptener här i Stockholm nästan för hvarje s. k. sbättre mans son, vid dennes första sjöresa, plägat emottaga en summa penningar i och för erhållande blott af den afundsvärda platsen som kajutvakt, en uppassares tjenst till kaptenens eget förfogande, hvilken ock derföre är den lägsta och godtyckligaste af alla om bord att behandla. Detta vill redan mycket säga. Något slags skäl till detta prejeri af blott bättre folk förebäres ej, annat än det allsmäktiga bruket samt det, att man eljest öfverhopades. af kajutvakter, sökande tjenst hos den af alla eftersökte kaptenen. Vill fadern intet gifva, som en ann, så tager ock kaptenen naturligtvis en annans son till kajutvakt, en, hvars. svage far går in på att betala, minst sina 50, oftare 100 rdr eller derutöfver för sin sons anställelse till ;vakt vid kajutan. Transaktionen är en motsats till värfning, och i strid emot allt slags rätt till persons: arbete. Det skulle vara eget förnimma, om och huruvida kapten Brogren, hvilken, såsom det i rättegången af rationens förknappningar nogsamt synes; varit närig af sig, fordrat (genom vän och väns vänner — i djupaste incognito alltså, det förstås! —) eller blott antagit sådan der bruklig douceur på förhand för den ende sonens, jungmannen Isbergs anställelse hos sig, eller om han icke alls fordrat eller ens antagit någon slik. handtryckning? Sak samma vid anställelsen af kamrer Strandbergs son, den Brogren äfven misshandlade, redan häri Stockholm vid Skeppsbron, i faderns och syskonens opåräknade åsyn. Har nu t, ex. 100 rdr af den ene och andre erhållits, en icke ovanlig afgift vid slik anställelse, så har ju kaptenen redan i förskott fått till sig fulla mansboten, utgifven af fadern, i fall Brogren fälles till blott detta straff, mansboten nemligen, för sonens grymma misshandling sedan. Räntan är då en väl behållen gåfva, som Brogren vunnit på affären! Känd sak är vidare så godt som bevittnad: ett sjömansordspråk nemligen: ingen herre till sjös! — När derföre någon herremans son får det olycksinfallet att låta anställa sig på svensk skuta, samt dertill mansbot i förskott är betald, är det sedan underligt, om skepparen näst Gud vill visa den öfriga besättningen, att han icke gör någon mannamån för den mansbot han erhållit? Det faller sig sedan icke så noga om den der bättre pojken får uppbära mera stryk än någon annan — allt för att lära honom veta hutr, eftersom han ej fått det, som de andre, hemma nog förut. — Så ungefär låter det ibland mellan de hvinande ändarna. Än mera: det förljudes, ibland äfven hos rederiet, att hrr sjökaptener, i alla fall, helst vilja hafva bara gämre, folks söner och inga bättre på sin skuta — sbortskämda morsgrisar,, som desse pläga kallas; en för alla och alla för en — det förstås! — alla skrångliga, odågor,, vrymmare, m. m. Svenska föräldrar böra veta, att dagg särskilt icke finnes till. på engelska fartyg, att stryk med spak och vedträd hittills blott af kapten Brogren (så vidt man genom pressen fått fram det nemligen, ty hafvets mysterier äro djupa) kommit i bruk på svenskt handelsfartyg. Exemplet är dock smittsamt, der det ej göres tillräckligt afskräckande. I brottmål finnes här ingen jury, som i England. Rätt mensklig är ju ock den svenska domareregel, som bjuder hellre fria än fälla? Huruvida den regeln likväl, vid förevarande fall, tillräckligen bevakar mensklighetens rätt, det visar sig redan af den trögvulna arresteringen, den dock hr Kock, som en aktor anstår, raskt att börja med påyrkade. Bättre folk med tillgång gör bäst iatt sända härifrån sina sjögalna pojkar direkt till engelska. handelsflottans disposition, men i intet fall förskottsvis lemna svenska kaptener någon manshot för första resan, utan helt tvärt deremot föreställa pojkarne allvarligen, att dessa måste sjelfva bringa sig upp i vantena, som fattig mans son det gör. Endast då det vilkoret först är uppfyldt, låter -man. sedan-sin. son utan diskretion få segla. Låt honom dessförinnan också här först genomgå Rydbergs praktiska sjömansskola ett eller par år. Inga löften, inga gåfvor och skänker, alraminst i förskott, Fadern till en misshandlad sjöman.