STOCEHOLM den 30 Juli. Polisens häktningsåtgärder. Vi meddelade för några dagar sedan under rubriken rättegångsoch polissaker en berättelse om ett uppträde, som sistlidne söndag egt rum å Norrbro, föranledt deraf att en qvinna, utstyrd i en krinolin,, framtågat derstädes och samlat folk omkring sig. Beräitelsen hade, så länge den höll sig vid uppträdet å gatan, en öfvervägande anstrykning aflöjighet. Men med anledning af den förorsakade folkskockningen hade polisbetjeningen ansett sig föranlåten att ingripa, och de åtPigge ordningsmakten derefter ansett sig öra vidtaga gifva åt saken en ganska allvarsam karakter. Man erfar nemligen, att ifrågavarande qvinna, då hon af polisbetjeningen antastades för det folk skockat sig kring henne, affördes i häkte och der qvarhölls, icke blott till påföljande dag, då hon instäldes i poliskammaren, utan ända till onsdagen, då hon ändtligen återfick sin frihet. Polismyndighetens förfarande i detta fall har ådragit sig mycken uppmärksamhet och under de senare dagarne varit föremål för mångahanda anmärkningar och kommentarier, synnerligast som man haft nära -till hands exemplet på den till undfallenhet gränsande skonsamhet och försigtighet, hvarmed samma myndighet samtidigt förfarit emot den för groft öfvervåld, bruk af lifsfarliga vapen och vållande till en medmenniskas död anklagade kofferdikaptenen Brogren. Det enda man föreburit för krinolinbärerskans tagande i förvar och qvarhållande i häkte tills i onsdags var, att hon saknade hemvist och medel till uppehälle samt befanns vara besynnerlig i sitt uppförande. Men om det vore sanning, att hon saknat hemvist och utväg att sig försörja, hvarföre lösgafs hon då, när stadsläkaren förklarade, att hon ej var på något sätt sinnesrubbad. Har man icke genom att frigifva henne faktiskt medgifvit, att hon ej borde betraktas såsom försvarslös? Att förebära såsom skäl för en qvinnas. arrestering, att en mängd folk skockar sig tillsammans föratt gapa på hennes klädsel, kan visserligen gå an i en poliskommissaries rapport, men skall säkert icke blifva gilladt af någon, då det icke kan påstås, att det som väckte folkhopens nyfikenhet var på något sätt sårande för anständigheten eller i och för sig innebar någonting ondt. Och om för öfrigt en folkhop samlas, så torde polismakten, så länge samlingen icke afser föröfvandet af någon förbrytelse eller tillställandet af någon oordning, icke ha någon annan anledning att ingripa än för att hålla trafiken på gatorna Böppen. Om man dervid anser ändamålet lämpligast vinnas derigenom, att den person, som är föremål för hopens nyfikenhet, föres undan, så lära väl många vida mindre våldsamma och lagstridiga utvägar förefinnas att verkställa detta, än atti fängelse inkasta och der i flera dagar qvarhålla en person, som ingenting ondt gjort. Allmänna meningen skall således utan tvifvel betrakta dei ifrågavarande qvinnans häktning såsom en både olaglig och onödig åtgärd, i andan af de gamla polistraditionerna, och säkert skall hvar och en finna isynnerhet klandervärdt, att hon ej blef ofördröjligen frigifven, när de öfverordnade embetsmännen i polisen fingo kännedom om händelsen. Den brist på urskilning, som någon gång är ursäktlig hos den lägre polisbetjeningen, hvilken skall: besluta sig och handla under intrycketaf tilldragelserna på gatan, är alldeles oursäktlig hos en polismästare, som har tillfälle att i lugn innanför sitt skrank i poliskammaren bestämma sig. ; Men strängheten emot denna qvinna får, såsom vi redan anmärkt, ett si mycket obehagligare utseende, då man jemför den med polisens betänksamhet, för att icke säga undfallenhet, i den Brogrenska saken. Och skälen till detta i så hög grad olika förfarande från en och samma embetsmyndighets sida? Saken skall af den allmänna meningen knappast på mer än ett sätt uppfattas. Hvarföre, frågar man, betänker sig polisen så noga. innan den beslutar antingen den skall häkta Brogren eller icke? Derföre — svarar gemene man — att Brogren är en bemedlad person, som antagligen skulle söka utkräfva upprättelse, om någon olaglighet mot honom beginges. Hvarföre häktade deremot polisen utan betänkande den stackars krinolinbärerskan, och hvarföre gqvarhölls hon utan betänkande flera dagar i häkte? Jo, derföre att hon var fattig och derföre att hon antagligen icke skulle förstå eller förmå att kräfva upprättelse för den henne tillfogade orätt. : Vi äro inga vänner af häktningar och vi påstå icke att poliskammaren olagligen förfavit då den låtit Brogren fortfarande vistas på fri fot, ehuru det visserligen icke skulle vara svårt att framdraga mångfaldiga exempel på fattiga gesäller, drängar och andra ringare personer som genast blifvit inmanade i häkte så snart mot dem förekommit att de begagnat lifsfarligt vapen; men vi tro likväl att poliskammaren, för sitt eget anseendes skull och för upprätthållandet af den aktning för Jaarne och deras handhafvare, hvilken är det säkraste värnet för ordning och trygghet i samhället, gjorde väl uti att undvika sådana åtgärder, som hos gemene man alstra och rotfästa den föreställningen, att det finess en lag för den rike, men. en annan för den. fattige, elleratt lagen är till endast för den fattige, icke för den rike.