YT EE 0 te NOR samhet, Ljudet af deras hackor tycktes komma mig allt närmare. Hvarje minut befarade jag något olyckligt hägg, som skulle förråda mig för derag förvånade ögon. Min kropp låg bokstafligen på en sträckbänk, och jag kan säga, att det icke förhöll sig mycket bättre med min själ. De varningar, jag fått af doktor Palli, och deras möjliga följder sysselsatte beständigt och uteslutande mina tankar. Äfventyrligheten af min belägenhet och oron för min personliga säkerhet veko för tanken på de bekymmer och den fara jag möjligtvis hade förorsakat min vän. Detta slags carcere duro varade från midJagstiden till solnedgången. Ändtligen hade jag den lyckan att höra de två karlarne, hvilka hade arbetat, såsom det tycktes, rundt omkring mig, gå bort; men det dröjde någon tid innan jag kunde fatta mod att titta fram från mitt gömställe. Det var nästan skumt, och nu syntes Ercoles stora skepnad. fHurn är det med doktorn? frågade jag ifrigt; är han i säkerhet? Han är i säkerhet hemmap, Var svaret. t Hvilken lättnad det var att höra dessa fröjdfulla ord, och hvilken lättnad tillika att fåutsträcka mina af kramp sammandragna lemmar! Ercole tillade, att mötet emellan doktorn och kommendanten hade aflupit ganska väl. Den omständigheten att en hemlighetsfull främltng, hvilken gått i land för några dar ar sedan, blifvit sedd vandrande i grannskaet af doktor Pallis villa, hade föranledt pofison, som icke kunde få höra någonting om hans ankomst i staden, att misstänka det han måtte ha funnit en tillflykt der. Embetsmyndigheterna sågo icke den rirgaste skugga af tvifvel att frärolingen, hvem han än måtte vara, vore en. misstänkt person, och borde efterses. Saken hade blifvit hänskjuten till kommendanten, innan polisen vidtog den jnå