fog LORENZO BENONL AP FÖRFATTAREN TILL BOKTOR ANTONIO, ) Öfversättning. TRETTIONDESJUNDE KAPITLET, Åsynen af ett välbekant ansigte, ljudet af en välkänd röst äro hjertstyrkande medel, hvilka en menniska i min belägenhet kan fullkomligt värdera. Det första doktorn sade var likväl något nedslående för en, hvars bögsta önskan var att få ligga i en säng. Huset, hvari jag befann mig, var, enligt doktorns tanke, icke ett säkert ställe för mig. Det talades redan om i staden, att en främling blifvit på morgonen landsatt af en båt, och att han sedermera blifvit sedd uppe på berget; och det var icke möjligt att hvad hvar och en visste skulle polisen vara okunnig om. I fall några efterforskningar skulle bli anstälda, skulle det säkert ske i den nejden, der främlingen blifvit sedd. Blif icke skrämd,, sade doktorn vänligt, tagande för oro det bryderi, som röjde sig i min uppsyn; Vi skola befria dig ur den här klämman, men du mäste ha tålamod och underkasta dig andras ledning. Jag gjorde ingen anmärkning — hvad kunde jag säga? — och gjorde mig färdig att gå. Min stackars värdinna, hvilken fann att allt hennes välvilliga bestyr och gästfria anstalter varit gjorda förgäfves, tycktes vara gråtfärdig. Jag bjöd icke henne några penningar. Jag var öfvertygad om att allt hvad hon gjort hade varit af ren välvilja och välme) Se Aftonbl. n:ris 128—131, 133, 134, 136—14i, 144—150, 152, 153, 155—163, 165—170.