STOCKHOLM den 28 Jull. j Under en följd af år har vår handel och sjöfart varit i en. märkbar tillväxt. Sverge har i den stora verldshandeln intagit ett aktadt rum, och vi ha räknat oss det till ära. En utomordentligt gynsam konjunktur, så gynsam att den efter hvad erfarenheten tillförene lärt icke länge kunde fortfara, egde rum några år; alla våra produkter afsattes i utlandet med största lätthet och till stigande pris; lyckan år svår att bära, och vi blefvo alltså öfvermodiga. Vi skulle annars kunnat samla stora kapitaler eller åtminstone en aktningsbjudande reservfond, för att anlitas när den onda tiden kom. Vi gjorde dock icke så. Våra behof, både de verkliga och deinbillade, tillväxte med en otrolig hastighet; de medtogo icke blott hvad den lyckliga konjunkturen förskaffat oss, de kastade oss in på skuldsättningsbanan vida öfver hvad klokt var. Först när den finansiella krisen hade inträffat, fingo vi ögonen öppna, och eftersom någon nödvändigt skulle uppbära förebråelsen för det betryck vi iråkat, så beslöto de många konsumenterna, som med ens erforo att de köpt väl mycket, att utkora den stora handeln till syndabock. Om den icke funnits till, så hade lyx och öfverflöd icke blifvit befrämjade — sades det; men man glömde, att om vi icke sjelfve haft så stort tycke för lyx och öfverflöd, så hade handeln icke spekulerat på dit hänförliga artiklar. Detär dock icke första gången, och blir väl ej heller den sista, som man i hastigheten förvexlat orsak och verkan. Att vi, utan den stora handeln, icke fått vara med om den goda konjunkturen, ville man icke medgifva. Emellertid inhemtas af länsstyrelseberättelserna från samtlige kustprovinserna, att handel och sjöfart, till följd af den allmänna krisen, äro i hög grad förlamade. Rörande dessa näringsgrenars tillstånd särskilt i hufvudstaden, hafva inga uppgifter meddelats. Orsaken dertill känna vi icke. Regeringen har, så vidt vi veta, icke ens infordrat sådana, möjligen oviss om hvilken embetsmyndighet det ålåg att lemna dem. Kanske har också en viss liknöjdhet för deras erhållande egt rum. Det är just icke heller så angenämt att mottaga en serie af nedslående uppgifter om stagnerad rörelse i alla grenar af handeln och sjöfarten. Den ovedersägligen fullständigaste berättelsen, särdeles hvad de merkantila förhållandena beträffar, är landshöfdingens i Göteborg. Vare sig att han icke tvekat att framvisa ställninen sådan den är, eftersom regeringen derom begärt uppgift, eller att han med visshet känner, att Göteborgs börs af krisen egentligen icke värre blifvit hemsökt, än att den hufvudsakligen kunnat reda sig sjelf under den brydsamma perioden — nog af, uppgifterna äro så fullständiga, att vi derigenom än mera sakna dem i afseende på hufvudstaden. Att affärsverksamheten i Göteborg, till följd af krisen, i hög grad blifvit förlamad, ådagälägges genom en jemförelse mellan exporten intill Maj månads slut innevarande år och samma tid 1857. Stångjernsskeppningen har nedgått från resp. 110,000 centner till 39,000 centner, och priset å nämde vara har fallit 117, å 2 rdr pr centner. Exporten af bräder och plank har nedgått från resp. 93,400 tolfter till 55,700 tolfter, hvarjemte de bättre trävaruglagen varit mindre afsättliga nu än tillförne. Att importörerna i Göteborg, likasom på alla våra andra större handelsplatser, haft stora varulager inneliggande, och att årets importaffärer icke bedrifvits :i så stor skala som tillförene, ådagalägges deraf ätt — allt med hänsyn till samma tidsmomenter som här ofvan — importen af bomull nedgått från 6,072,000 till 2,335.000 , af bomullsgarn från 611.000 till 164.000 E, af siden och halfsidenväfnader från 4300 T till 1000 TB, af bomvulls dito från 124000 till: 31,000 I, af ylleväfnader från 158.000 45 till 35.000 T, och af socker från 5,227,000 till 2,246,000 KI o. s. v. Oaktadt importen af tvenne så betydliga artiklar. som kaffe och tobak icke särdeles nedgått, har ändock tulluppbörden minskats från 1,644,000 rdr till 823.000 rdr rmt. — Endast en artikel — nemligen hafre — har i betydligare mängd exporterats iår jemfördt med i fjol. Den utgjorde då från hela Jänet 54,000 t:r, nu 161,006 t:r). Lätteligen inses, att en förminskad skeppsfart måste blifva en följd af den ogynsamma konjunkturen. Från alla de städer, der skeppsfart idkas, klagas också öfver huru aftaklade fartyg utefter hela kusten vittna om att deras egare och besättningar icke kunna under närvarande förhållanden bemta någon fördel af denna näring. Allenast i Göteborg har intill Maj månads slut innevarande år utklarerats 202 fartyg, emot 462 under förlidet år. Frakterna hafva nära nog öfverallt nedgått med 25 å 30 4 och hyrorna med 3374 JG. Från flera orter klagas likaledes deröfver att skeppsfarten i år, der den kunnat idkas, icke ens lemnat någon behållning. Från Kalmar län, der tillförene utskeppningen af skogseffekter varit högst betydlig, uppgifves, att de till utrikes orter utklarerade fartygen intill den 15 Juni 1856, 57 och 58 utgjort xesp. 375, 275 och 158, Såvidt man af de meddelade berättelserna kan inhemta, synes dock, att de nordliga kustprovinserna lida mest af den numera inskränkta — ) Den växande hafreexporten är med hänsyn till till vårt jordbruk och vår boskapsskötsel lika litet något godt tecken som den ofantliga införseln af ryskt rågmjöl var under några föregående år. Genom den beviljade valfriheten i afseende på tiden för bränvinsbränningens utöfvande, torde dock införseln af nämde vara till en väsentlig sel blifva förekommen,