Delning utaf länder och af såfärs! Länsimäns lurpass — gamla Petters list; Men för allt den lede antichrist Vid hvar bet man jemmerligen tvålar. Men tiden lider, snart är klockan 5; Nej, god herrar! man skall ha sin klämm, Hör ni, mamma uti skåpdörrn klämtar, Och man tar sin klämm, och ännu en Och en Gynther än dertill — och sen Man i spel och samtal nya krafter hemtar. Men jag spår det grötdags blir rättnu; Går ej Borup? Hvad, är klockan 7? Kära mamma, låt dem ta in maten! Klockare, slå i och gif oss öl! Mana på i köket — hvilket söl — Gud ske of! der ha vi ändtligt faten. Härligt mojar sig nu en och hvar, Men af allt bärs först åt kära far Tionden af gräddan — tills han hickar Slater ögat, drar på Ja och Jo, Sänker hufvud, kolar af i ro Ändtligt — hur han sitter der och nickar. Pappa sofver båd till själ och kropp, Hviskar mamma — låt oss tyst stå oppl! Prosten sofver — låt oss icke bullrals — På sin ländstol, snarkande och sned, Bärs han bort, den helige, i fred; Så bär Atlas himlen på sin skullra, Hvad för öfrigt här i verlden sker, Hvem som drar af stöflorna med mer, O, det vet ej, ser ej patriarken; Fnyser på sitt örngott, klär och mild, Allt till ljusa dagen — Noachs bild Första gången, då han kom ur arken. Och -— så gryr, så sänker sig. hvar dag, Undan: verlden, undan ödets slag, fOch den ena ej den andra olik. Så man vegeterar på Guds nåd, Tänker: kommer dag, så kommer råd, Kommer söndag — kommer kanske kolik. Någon gång att tacka för i fjol, Dundrar man uti sin predikstol, Omdet ej är alltför kulen vinter; Böndren lär, hur en ej binda må Munnen till på oxen — och går på Uiksom Paulus på de Corinther. Så med goda verk jag visar tron, Har en bäsk emot indigestion, Och en vördig. mage mot föraktet. O, m, n mäge, froda dig i fröjd, Då du Bbvälft dig till en gifven höjd! Gör du mög till prost uti kontraktet!