LORENZO BENONI AP FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO.) Öfversättning. Till denna grad förmådde hans gälla men släpiga röst, hvars ljud röjde djup harm, vederlägga, eller tycktes vederlägga. meningen af de-ord han yttrade, hvilka ej allenast voro uppmuntrande, utan äfven bedjande. Slutligen säde jag: j XL hafven styrkan på er sida; I kunnen öfverväldiga -mig och tvinga mig att stanna qvar, om I så viljen: men jag varnar er för följderna. Jag. skall förlora det Tinga förstånd jag ännu har: qvar,.oeh.E skolen fåvätt för med en tokig. menniska. Sätt mig i and och låt mig sörja för mig sjelfl Jag hade: icke. något annat; skäl att bruka, och jag använde intet annat; jag: upprepade samma ord den ena gången efter den andra: Sjelfva det bemödande; jag gjorde att synas lugn; ökade min häftighet. -Jag-kommer ganska väl inåg att jag flera gånger var nära att åter kasta ,mig isjön. Den bestörte kaptenen blef nu mycket ond. Ni-skall följa med mig, om ni vill eler ej: Jag skall låta binda er till händer fötter, och vi skola landsätta er helbregda i Frankrike emot: er wvilja. ; Viddessa ord måste en förskräckande förs ändring ha visat sig i mina anletsdrag, ty kaptenen skyndade sig. att tillägga ben helt annan tön:Nej, nej, blif icke rädd! Jag menar icke hvadijag säger. Ni skall få göra som ni behagar: ) Se Aftonbl. tiris128-—181, 133, 134, 186—141, 144—150, 152, 153, 155—163, 165—169.