betydligt vanligt utseende, men den andra karlen var en som icke skulle ha blifvit förbisedd till och med i en folkhop. Han satt Jå främsta toften, och följaktligen midt emot ch helt nära mig. : Hvem har icke i en eller annan period af sin lefnad rönt en allvarsam och oförklarlig otrefnad i närvaro af en för första gången sedd person? — en otrefnad, innan man har haft tid till ens den hastigaste granskning af fysionomi eller åtbörder. Hvem förstår icke denna instinktlikamotvilja, hvilken ibland går så långt, att våra själsförmögenheter bli förmade, om vi äro nödsakade att länge qvarblifva i vissa individers sällskap, ehuru vi undvika att komma i samtal eller beröring med dem? Detta var fallet med mig, när jag, uppvaknande från de tankar, hvilka dittills uteslutande sysselsatt mig, började att betrakta mina följeslagare, och mina ögon föllo på denne mannen. Hans låga, tillbakasluttande panna, hans borstiga röda hår, hans mun, på hvilken ett oupphörligt hånlöje sväfvade, erinrade mig om en bandit i en af mrs Radcliffes romaner, Le confessional des. penitents noirs, min förtjusning i mina pojkår. Den banditens namn var Spalatro, och jag döpte senast mannen framför mig med det namnet. Att sluta af uttrycket i hans grymma Ögon, när de mötte mina, är jag viss uppå att min instinktlika känsla af antipati fullt ut besvarades. Efter denna första blick undvek hin ständigt att se på mig, utom då han tyckte att min uppmärksamhet var riktad åt annat håll, Vi hade under tystnad seglat en stund, när, genom någon tillfällig rörelse af mig, min börs, som var fyld med guld, föll ut ur min ficka, och några af guldmynten sp idde sig gum ji fartyget. En allmän plockning