LORENZO BENONI AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO, ) Öfversättning. Om; under den tid, som förflöt mellan det jag såg dem och hann hem, något öfvergående tvifvelsmål rörande deras uppsåt hos mig uppstått, skulle åsynen af personer, stånde vid hvarje port på gatan der vi bodde, ydligen lurande efter något eller någon, ha örskingrat ett sådant tvifvel. Jag kom ganska väl ihåg, att just så hade tillgått på den natten då min bror Cesar arresterades, och ag erinrade mig hvad en af våra grannar verättat, att han hade hört en af polisspiorerna säga till den andre: Han har gått ia, samt att lagens utskickade genast derefter nade inträngt i vårt hus. . Ett af dessa barnsliga, besynnerliga infall, hvilka ibland. på ett såobegripligt sätt uppstå och styra menniskornas lynnen äfven vid le vigtigaste tillfällen, fick makt med mig i lenna stund, och midt under en oreda af plågsamma, förvillande tankar, var, det måste ag bekänna, den förnämsta huru jag skulle nindra framgången. af samma manöver en gång till. ; När jag kom till min egen port, gick jag lerföre förbi densamma och begaf mig dit der jag visste att det fanns ett mörkt hvalf, genom hvilket jag-rusade i flera kro. kar. I labyrinten af trånga, illa upplysta gator; som utmärka alla gamla städer i Italien, hann jag snatt undan dem, hvilka, då de sågo Mig gå förbi huset, börjat att förfölja mi EB Jag hörde lkväl en mans steg upphinna mig, och som. jag var för mycket andtruten för att: springa: längre, smög jag mig in i en af de närliggande mörka portgångarne: Mina ) Se Aftonbl. n:ris 128—131, 133, 134, 136—141 144—150, 152, 153, 155—163 och 165.