DA WAI ILNNL UU 10 OUR Bref från Danmark. Köpenhamn den 12 Juli. Ni erhåller med dagens post härifrån den officiella bekräftelsen på Andres afgång ur ministåren, äfvensom på det arrangement, hvarom jag sist nämde, hvarigenom premieroch kultusministern Hall äfven tillsvidare öfvertager utrikesärendenas portfölj, samt Kriger den efter Andre lediga finansafdelningen. Alltså är nu till en början detta gjord gerning. Ministrarne hafva supplerat sig inom sin egen krets, och det är ingen anledning tro, att någon rekrytering utifrån skall till en början ske. Det har visserligen varit taladt om olika kandidater specielt till finansportföljen, bland annat om professor Fenger, men i sjelfva verket torde herrar Hall och Krieger haft flera skäl att föredraga den kombination, som nu blifvit tillvägabragt. utan att uppblanda ministåren med några mer och mindre nya elementer, Det bar likaledes varit sagdt och tros, att Monrad skulle visat icke otydliga benägenheter för att vid detta tillfälle få en flik af Mazarin-kåpan inom kabinettets dörr, men det är lätt nog att förstå, hurusom hr Hall dragit sig för denna fraternisering just i det ögonblick, då hr Monard genom sitt famösa valtal stält sig i en så alldeles egendomlig och oberäknelig ställning till snart sagdt alla partier, och då han visserligen icke skulle bidragit till att förläna regeringen något plus af allmänt förtroende, om ens glansen af ett numera egentligen stort betydande namn. Biskop Monrad har alltså åter denna gång måst åse att man heslutat hjelpa sig honom förutan, och han torde få trösta sig med de sympatier, hvilka med mer eller mindre aflägsna beräkningar kunna honom tilldelas inom den krets, der t. ex. geheimerådet Tillisch anställer experimenter till utfinnande af den allena saliggörande politikens arcanum, och der han tilläfventyrs skall en vacker dag råka geheimerådet Andre, sökande i samma experimenter en liten rekreation mellan de enformiga gradmätningsarbeten, till hvilka han för ögonblicket redan återvändt med hela sitt matematiska snilles ifver. Rörande sjelfva hufvudfrågan, det nya uppslag i den holsteinska affären, som beverkats genom kabinettets purifikation och som utgör den nye utrikesministerns debut, ser jag mig i dag i tillfälle att sätta ett utropstecken vid hvad jag i mitt senaste försigtigtvis lät åtföljassaf endast ett frågetecken och ett obestämdt antal tankepunkter. Det af hr Hall formulerade svaret till Frankfurt, hvilket, om ej förr, åtminstone i detta drag verkligen är afgånget, innehåller, enligt de fullt pålitliga uppgifter jag varit i tillfälle att från mer än en sida in-hemta, hufvudsakligen just det jag i mitt sista bref antydde såsom en hypotes. Ministeren proklamerar visserligen ingalunda helstatssystemet öfvergifvet — några finna nu detta högtiga försigtigt, riktigt och klokt, medan. andra befara det vara en endast till onödiga nya bekymmer ledande halfmesyr — den snarare behåller fortfarande en fast helstatlig ståndpunkt, förklarande i allmänhet på intet vis erkänna någonsomhelst Tysklands rätt till att föra ett bjudande språk med afseende på den danska helstatsinstitutionen och till att vilja på dennas beskaffenhet inverka; men efter att sålunda hafva i teorien protesterat mot Tysklands pretentioner i nämde afseende, erbjuder den sig i praktiken dock numera vilja gå så långt, som att låta oftanämde helstatsinstitution tills vidare Jwila för HolsteinLauenburgs räkning och i mellantiden låta stridsfrågan blifva föremål för en exceptionel behandling (jag vet icke om ordet kommission tillika blifvit uttryckligt nyttjadt; men det är troligt, att hvad som här afses, väl ytterst är just någonting dylikt). Ni finner att detta slår alldeles samman med hvad jag tillförene gissningsvis yttrat; jag förmodar att för öfrigt sjelfva aktstycket icke skall så fasligt länge låta vänta på sig i det offentliga. ika litet som sist, vill jag ännu i däg, så länge jag ioke eger verba formalia, för mig, tillåta mig något af den kommentering, hvartill saken väl eljest torde af sig sjelf gifva rik anledning i det följande. Det är en fråa, som framför allt måste afgöras och hvars ösning må i hvad fall som helst afvaktas till en början, den om tyska förbundet ver! igen skall b trakta detta svar som så pass tillfredsställande, att det med heder kan upptaga-det som bevis för en ny serie af underhandlingar. Denna helstatsförfattningens effektiva suspension, eburu från ståndpunkten de jure icke erkänd såsom betingad af Tysklands anspråk, skall den i Frankfurt blifva ansedd som en verklig ny eftergift från danska regeringens sida, såsom m.n uttryckligt gjort til vilkor för vidare vänskapliga öfverläggningar? Derpå hänger redan mycket, måhända allt. Är detta ett reelt offer, bragt på den kära fredens och sämjans altare, eller är det snarare en hemlig utväg att slutligen vinna just hvad helstatens icke-vänner önska helst; en definitif utsöndring af de tyska förbundsländerna? — Vi göra denna fråga icke för vår egen, utan för roskull från rent tysk ståndpunkt; och vi afvakta svaret. Från dansk helstatlig ståndpnnkt-åter och förutsatt att det senast konstituerade kabinettet verkligen ännu befinner sig fullt trofast på denna ståndpunkt, såsom det synes vilja göra gällande, är det obestridligen ett offer, då man nu så till sägandes släpper Holstein tillsvidare ifrån sig åt-uildeles oberäkneliga chancer — det är detta offer hrAndree icke vetat göra, och det är måhända icke minst derföre han