åndtligen få revange. Väl möjligt, svarar bankören lungt. Lyckan syhes er gunstig i dag. Alit på damen!s ropar den unge mannen. Ett ögonblick derefter har han tappat. dömdt! mumlar han och drar en pung, som innehålier ungefär två skålpund guldstoft, upp ur fickan. Spanioren bedömer med en blick värdet och terigen korten. För tusan dj-r! ropar den unge guldgräfvaren, som återigen förlorat och med krampaktig hastighet genomsöker sina fickor. Hvar är mitt guld? — stulet — jag är bestulen! ropar han i fet ban vildt ser sig om i kretsen. er en blusman med vildt utseende, som står bakom honom och trycker sin iturifna hatt ljupare ned öfver det styfva håret. Ur vägen; när ii inte spelar, så gif rum åt annat folk. Jag vill blifva här så länge det behagar mig! svarar ynglingen. Jag ber er, haf den godheten gif en smula plats, då ni icke mer kan spela, bankören med lugn stämma. an har bestulit mig, skändligt bestulit mig!, er den unge mannen. Glo bara inte så på mig, min gosse, säger blus Jag ser på hvem mig lyster!s svarar den unge Den, som inte kan uthärda min blick, kan Fo Sr Ur vägen, säger ! ropar nu blusen, i det han griper honom om nen och kastar honom åt sidan. Akta er, akta eri ropa i samma ögonblick en mängd ri ty den unge mannen har tagit fram sin revolver och riktat den mot blusmånnen. Någon af de omkrin; ende griper hans arm, skottet gär af, och kulan krossar en af ljuskronorna. : er karlen — hvars lif man på detta ddat — med allra största lugn, i det han drar upp en guldklump ur sin blus och sätter den på ett kort, under det nägra undersätsiga irländare släpa hans fradgande motståndare ut från salen. Spelet Jhar vid detta uppträde blifvit afbrutet för ett par minuter, hvarpå det åter kom i gång med vanlig ifver, intilldess någon ny tilldragelse lade beslag på den allmänna uppmärksamheten. Under loppet af 8 dagar hade nemligen en välklädd man med allvarligt utseende infunnit sig punktligt vid samma timma och vid samma bord. Den första dagen hade han, efter att hafva sett på spe let en stund, tagit en liten läderpung upp ur fickan och satt den på ett kort. Han vann, öppnade pungen deh skakade ut 48 dollars. Bankören betalade honom summan, och mannen aflägsnade sig stillatigande utan att fresta lyckan vidare. Följande dagen kom mannen igen; förlorade och skakade, såsom föregående dagen, sina 48 dollars ut ur pungen och gick sin väg. På detta sätt kom han 8 dagar i rad, tappade beständigt och skakade beständigt samma summa ut ur pungen och aflägsnade sig alltjemtmed samma sinneslugn. Alla spelarne kände honom och roade sig åt hans sällsamma beteende. Den 8 de dagen, några miwuter efter kl.8, vände sig en af värdarne till sin kollega och, sade leende: Vår klient kommer icke i dag; vi hafva varit för svåra emot honom; han här förmodligen förlorat modet.s EE Tyst! mumlade den andre och stötte honom på armbogen; ty bakom dem stod den besynnerlige gästen. Utan att bry sig om det sorl ochde hviskningar, som uppstodo då han närmade sig, trädde han fram till bordet och satte den bekanta lilla skinnpungen på ett kort. Denna gången vann det kort han hade valt, och ett knappt märkbart leende for öfver hans läppar. Med re hand grep han pungen för att skaka dess innehåll. Behöfs icke, behöfs icke, sade bankören. Viveta ju hvad den innehåller, 48 dollars, såsom vanligt., Nej, svarade den främmande, i det han skakade sin pung något häftigare än förut. En rulle på 48 lollars föll ut, och efter den följde en packa banknoter och ett sammanviket papper. Hvad vill det säga? ropade de förs husvärdarne. Det är min insats,, svarade främlingen lugnt och bredde ut sina papper. Ni skämtar! sade bankören. Det skulle ju vara ott bedrägeri! Ni har hvarje dag punkterat blott ned 48 dollars. Ett bedrägeri? upprepade den obekante och rynkade pannan; Kan mi bevisa hvad ni säger? Har ag icke satt pungen med dess innehåll på kortet, och ni inte tagit emot den utan att öppna den? Det har sin riktighet, det är fullkomligen riktigt! -opade de kringstäende, som alltid äro böjda att taga ti emot banken. .Han har deponerat sin insats, van har vunnit, ni måste betala. Nå räkna då och uppgif er insats,, sade ändtlisen en af värdarne, sedan han tyst samtalat med nn af sina kamrater. Här är för det första 48 dollars i guld, svarade spelaren, så 800 dollars i banknoter, och derpå ... Huru, ännu mera ? E Och derpå en vexel på huset Dollsmith Penwhen, som är så god som guld och lyder på 3000 tollarsp. äckte; spelÄr ni förryckt? skrek bankören, i det han sprang ) C upp. Det skulle alltså vara en summa på nära 4000 I M lollars; det behöfver jag icke betala! E j Behöfver ni icke betala ? frågade den främmande. JA Skulle ni måhända icke hafva tagit samman, i fall jag hade tappat?, Jo, helt säkert! ropade åskådarne. Banken tar A ullt hvad den kan; den må också betala. Men, mina herrar, betänken likväl, anmärkte banKören med sin mildaste stämma, för att afvärja vädret, betänken dock, att herrn der hela förra veckan hvar afton ... EE Har tappat utan att säga ett endaste ord, ropade on af mängden. Det har jag sett med mina egnals ögon. (0 Men det var blott 48 dollars., då Och om det hade varit lika många tusenden, så lst är det sak samma.n 4 M Så låt mig då tala ut!s ropade bankören medi to blekt ansigte och ljungande blick. När han förut C skakat sin pung, så har han alltid blott låtit guld-v styckena falla ut, men bållit banknoterna tillbaka. de främlingen föraktligt. 7 Hvarföre har ni icke sett efter hvad det vari pun Ir sen? ropade de kringstående. E Om han återigen tappat, så hade han icke betalt Dp mera än sina eländiga 48 dollars,, sade bankören. M Det är väl möjligt ! ropade flera af de skrattande, ) B men det kan ni icke bevisa, och ni må alltså betala. de Ah!, utbröt en undersättsig amerikanare, jäg tapht pade nyligen 100 dollars, som du utan omständigheI It ter ramade till dig; vill du icke betala när du taphn par, så skall du också gifva mig igen mina pengar. Mig också, mig också! ropade flera stämmor. Bankören tycktes icke vilja gifva efter; men en at hans medhjelparevid ett annat bord tillhviskade hoa några ord, hvilka ändtligen bestämde honom att betala. Främlingen, som under hela tiden icke ett ögonblick förlorat sitt lugn, räknade flegmatiskt pengarne, gjorde en stum bugning för de omkringståonde, till tack för deras vänskapliga medlande, och flägsnade sig derpå under stormande bifall. Bland alla dem, som så ifrigt hade bistått honom funnos cke tre personer, som icke voro fullt och fast öfvertygade om att han hade föröfvat ett bedrägeri; men letta streck var i deras ögon ingen oärlig handlin, atan snarare en tillåtlig genialisk ide, och det Hladde dem att det var banken som blef offret. (Forts.) HANDELS-UNDERRÄTTELSER. Kurser å Svenska Obligationer. Hamburg den 12 Juli. Köpare. Säljare. Sven: 109