tamisktn, vill jag tro, snacka bäst i qväll vi to 0.-0. Insekterna, Mistorikern Michelet har för någon tid sedan, uzder titel ;Fogeln., utgifvit ett verk, som i utlandet rönt stort bifall. Nyligen har af samme författare utkommit en bok med titel Insekten.. Vi meddela har några utdrag ur detta intressanta och, efter hvad det påstås, under medverkan af madam Michelet, en amerikanska, författade naturalhjstoriska arbete: Vi hafva nu sysselsatt oss med den lätta och angenäma berättelsen om de företrädesvis begåfyade varelser, hvilka naturen på förhand försett med föda och kläder. Men det vida öfvervägande flertalet af djur komma nakna och i stort behof af BKjelp till verlden, Företagsam fattigdom, uppfinningsrik nöd, hunger och ändra behof, som arbeta i deras inre, egga dem till verksamhet och utveckla de organer, som äro ämnade att komma dem till hjelp. Hvilka organer? Den store Schwammerdam, denne tålamodets martyr, har först funnit dem. Riktande sin skarpa blick på det brustna ägget, denna dunkla verkstad för allt lif, har han lyckats upptäcka de bestämda och karakt ska grunddrag, som beteckna insektens Mmysteri tillvaro. Han har sett, hurusom hos det lilla djuret, med dess ännu så veka kropp, först utveckla sig tuggverktygen framtill i munnen, uppenbarligen bestämda att sätta den ännu så svaga varelsen i ståndgatt nära och försvara sig. Bakom denna aktiva apparat har han på ömse sidor af den lilla kroppen upptäckt en annan inrättning af mera passiv natur, nemligsn en rad små ventiler, hvilka öppna sig för att upptaga luft. Hvilka slonrika anordningar! Det lilla djuret, som blifvit naket och hjelplöst inkastadt i lifvet och som ensamt och utan moderligt skydd måste geuomgå de mödosammaste förvandlingar, kan endast derigenom lösa sin uppgift, att det strax efter födelsen börjar förtära så mycken föda som möjligt. Det måste öfveralli och utan uppehåll äta, till och med i den för dess respirationsorganer mest opassande atmosfer och på de ösundeste och för dess lif mest förderfliga ställen. Derföre har naturen gifvit insekten en långsammare, så alt såga försigtigare cirkulation och respiration än de högre djuren, som endast äro bestämde att lefva i ren luft. Flos dessa, liksom hos menniskan, kommer blodet oafbrutet luften till mötes, för att af densamma hemta nytt lif. Hos insekterna deremot äro respirationsorganerna så inrättade, att de kunna sämmandraga ingången för den påträngande Inftströmmen och sålunda långsamt genomsila, ja till och-med alldeles afstänga densämFör detta ändamål betjenar sig naturen af de aldigaste medel, de mest invecklade mekaniska och kemiska anordningar. Mån öfverväldigas af häpnad. Upptaga tån att upptäga, andas utan att andas; beherrska ön funktion, som egentligen ar passiv, på samma gång förtreende och misstroende, ta sig och taga så i akt — detta ärdet svåra lem, som lifvet uppställt för sig hos insekten och som det förstått att på så månnfaldiga slags sätt lösa. Förse en larv med luft! Detta är ett det mödosammaste arbete naturon någonsin genomfört. Blodets cirkulation hos larven liknar den hos embryot i moderskötet. -Men huru mycket ogynsammare är icke larvens ställning! För embryot förmedlas dess beröring med den yttre verlden genom mbdren. Lårven, ett embryo utan kropp, simmar icke i ett haf äf mjölk; Den befinner sig midt i lifvet: hvinmel. Den vandrar sin stråt fråm på bara markenjunder faror och hinder af alla slag, Man har i senaste tider insett, att larven är ett embryo, Mer hvilken motsägelse i denna benämning! Ett i; brinnand3 krig utslongadt embryo, som oupphörligt sväfvar i fara att blifva ett byte för alla, för foglarne. Ja till och med för insekterna. Visserligen är det också ett bevåpnadt embryo. Det är någonting komiskt att se, huru de späda larverna hotande röra sina käkar, me deras svaga kropp, beröfvad hrarje medel till skyddar utsatt för faror från alla sidor. I flykten hafva de föga räddning att hoppas. Hvad som bäst skyddar dem är mörkret. Derföre sky de ljuset och lefva äbtingen i jorden eller i ett trästyckt eller .under ett blad 0. s. v. Detta gäller icke blott om larven och marken, utan kan sägas om insekten öfverhufvud; ty dess första lefnadsperiod (som larv) varar länge, den andra deremot (som Puppa) och der tredje (som fullt Idad insekt) endast helt kort Mångå arter (såsom t. ex. torndyfveln) lefva sex ar under jordytan och endast tre månader i dagsljuset. De insekter, som jemförelsevis lefva lång tid i dagsljuset, såsom bien och myrorna, arbeta gerna i mörse di älska skymningen i sina bostäder. Öfver lll a Figa: Insekten är ett barn af natutt uidändragt gr 2, som sagdt, dagen. Mer Ede rig luftens inverkningar? Till och med-i de.varina länderna kan den i e d föränderliga SU Mopfereng. inflytånde på en: naken kropp, hvars bud nn icke blifvit Hårdad, endast vara oängenämt. Il