häftig, ibland nästan våldsam, och hon hade sårat mig mer än en gång. Så snart någonting gick henne emot, eller hon var missnöjd, hade hon en oemotståndlig lust att låta sitt elaka lynne drabba mig, och om jag anmärkte orättvisan deraf, hvilket jag någon gång gjorde, satte hon på sig en lustig uppsyn af oförrättad oskuld. En dag t. ex., då jag hade gått att möta henne i trädgården, fann jag henne på det högsta uppbragt. Jag kom, sade hon, en half timma efter den utsatta tiden. I sjelfva verket hade jag kommit till och med några minuter för tidigt, hvilket jag bevisade med min klocka och med den närliggande kyrkans tornur. Nej, det var förgäfves; klockan och tornuret ginge orätt. Hon stampade med sin lilla fot och bedyrade, att hon aldrig skulle återkomma: Dessa ord stucko mig mycket. Signora marchesa,, sade jag kallt (såsom sann liberal hatade hon titlar och kunde icke tåla att bli kallad marchesa), gör hvad ni behagar !och jag gick bort. Jag bör likvälj säga, att hon alltid gjorde första steget till förlikning efter dessa små tvister och höll ut hvita flaggen för att begära fred. ; Lilla var en förtjusande, bortskämd liten varelse, med icke mer omdöme, stadga eller erfarenhet än ett barn. . Ibland bad hon mig att lära henne röka, en annan gång önskade hon att jag skulle göra henne till Carbonaro. Hvarje timma medförde någon ny nyck, något friskt löje eller en surmulen uppsyn, men i alla hennes kapriser var verkligen så mycket behag, någonting så ljuft barnsligt, att det var svårt att bli ond på henne. Hon var ännu icke tjugo år gammal; hon tyckte mycket om att kläda sig väl, dansa och roa sig. Hon hade alltför mycken smak för granna och lysande färger; och jag blef fullkomligt öfvertygad af hvad hon sjelf helt naift berättade mig om sin framgång i sällskap, att hon kunde vara fullkomligt lycklig, äfven i min frånvaro, blott hon gjorde effekt. Hennes umgänge med mig, efter de två eller tre för