ände med årslånga ferier, sov4 medborgaren, inner nödig färdighet att rätt fullgöra sina Ajo sanden, det är endast genom etn oaflåt , 8 närksamhet på allmänna mtresse 18 UDP än göra sig skicklig deptilj, — , SOM han TI a S extill och det är deröre med fullt skäl 4en e.d ech OR i nyligen citer-. asörfattare, hvars ord töfning inner 49 unsett kommunalpligtens Den me SE en politisk nationebipbfostran. rade st oinskränkta, värdigåst represenads ayckfrihet förmår ej heller ersätta sakAh af menighetestyrelser. Ty den uppssting och den vaksamhet tryckfriheten är afsedå att framkalla, måste för att kunna bära frukt, daflåtligen tillämpas på allmänna angelägenheter, annars blir det genom tryckfriheten vänså snart ett dödt kapital. Och hvad tryckfriheten sålunda utgifver får den i rikt mått igen genom den uppfriskande inflytelse, som en öfverallt spridd allmän anda på densamma utöfvar. Må man ej heller säga, att om blott representationsfrågan erhåller en tillfredsställande lösning, så vinner nog kommunalreformen Jemte flera andra samhällsförbättringar afseende och framgång: Men enligt vårt sätt att betrakta saken är det just ett förbättradt kommunalväsende, ett nyvaknadt .kommunallif som enhsamt kan betrygga representationsreformens bestånd. Konstitutionell frihet har sin grund, sitt vilkor i kommunalfrihet, icke tvärtom; odalmannafriheten föregår den paramentariska. Nationalrepresentationens ombildning lärer derföre svårligen kunna genomföras annorlunda än efter och i samband med ommunalreformen. Men icke nog härmed. Ett på riktiga grunder genomfördt kommunalsystem skulle äfven emna de bästa materialier för en förnuftig och tidsenlig representation, sedan man väl unnit fullt lösgöra sig från ståndsoch klassväsendet Om nemligen sockennämden erhölle en sådan organisation, att den blefve en verklig kommunalrepresentation, skulle den utan tvifvel komma att utgöra den bästa plantskola för bildandet af såväl valmän som riksdagsmän. Och om landstingen verkligen blifva hvad de äro afsedda att vara, en förening af landskapets mest upplysta, mest fosterländskt sinnade män, så egde man i en sådan institution redan stommen till en öfre kammare, om det nemligen får antagas som gifvet, att i våra dagar en aristokrati hvarken kan tillskapas ej heller, der den redån förefinnes, visat sig i allmänhet förmå uppbära rollen af en representantkammare. : För att öfvertyga sig härom behöfver man blott kasta en blick på den fordna franska pärskammaren och på Tysklands nuvarande herrehus. Att i England ett annat förhållande eger rum, härrör af särskilta förhållanden, egendomliga för detta land, såsom en grundlig uppfostran, tidig vana vid allmänna värf och framför allt de många beröringspunkter, som dess aristokrati eger med folket. Och med allt detta finner man likväl tydligen i Englands senare historia, huru öfverhusets inflytande såsom lagstiftande kammare befinner sig i ett märkligt aftagande, jemfördt med underhusets. Det torde derföre blifva allt mera klart, att i allmänhet elementerna till en öfre kammare ej stå att finna annorlunda än medelst ett högre graderadt medborgerligt förtroende. Det var ett sådant, som afsågs i den franska konsularförfattningens sinnrikt, ehuru; något inveckladtuppstälda stadganden härom; det är ett sådant, som lättare och mera osökt skulle kunna vinnas genom landsting för Sverge. Men för att kommunalväsendet må kunna tjena till hjelp och ledning vid representationssättets ombildning, är af nöden att landstinget. ställes i förbindelse såväl med sockennämderna som med nationalrepresentationen. Rikets ständers underdåniga skrifvelse i ämnet (n:r 211) kan betraktas såsom ett slags instruktion för den nu nedsatta komiten. I denna skrifvelse förklara ständerna, att den reform af städernas municipalväsende,; som länge varit påyrkad och är af verkligt behof påkallad, bör fotas på grundsatsen af alla stadsinnevånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter. De författningar, som angå val till magistratspersoner och tillsättande af hvarjehanda andra tjenster, anse ständerna böra bringas i öfverensstämmelse meg denna grundsats. Den kommunala makten skulle då komma att utöfvas af tvenne korporationer, menigheten såsom beslutande och skattbeviljande, magistraten såsom utöfvande och förvaltande. Att i städerna den kommunala sjelfstyrelsen erhållit en mångsidigare utveckling och en vidsträcktare tillämpning än på landet, kommer väl förnämligast af den olika grunden för tillsättningen af de myndigheter, åt hvilka kommunens domstolsoch förvaltningsgöromål anförtrotts. När på landet häradshöfdingen och länsmannen förordnades at konungen och landshöfdimgen, förvaltades deremot städerna af borgmästare och råd, hvilka sjelfva tillhörde borgerskapet, Man inser lätt hvilken omätlig skilnad härigenom måste uppkomma mellan kommunalväsendet i stad och på landet. I städerna finnes ännu en verklig sjelfstyrelse, hvilken, för att uppfylla sin bestämmelse, endast är i behof af förenkling och den af rikets ständer angifna .grundsatsens tillämpning. På landet deremot är beklagligtvis kommunalväsendet endast att betrakta såsom en ruin från bättre dagar, och till dess behöriga restauration våga vi tro, att det erfordras någonting utöfver hvad ständerna i sin skrifvelse påpeka, nemligen att de göromål, som nu enligt 1843 års författning endast vilkorligen anförtros åt sockennämden, i PE LAR FN SORSEAL RS en RA Sd