LORENZO BENONI AF : FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Öfversättning. I början var det ett lappri, och jag brydde mig icke derom; men utslaget, i stället att minskas, hade ökats och angrep isynnerhet hufvudet och ansigtet samt antog ett utseende mycket likt kopporna. Detta förökade ingalunda min skönhet, och jag kände en stark motvilja att i sådant tillstånd visa mig för Lilla. Några dagar före min examen hade jag således upphört med mina promenader på Santa Chiaras vallar, likväl icke utan att först draga omsorg om att låta Lilla veta det, ty vid den tiden hade hon gifvit mig lof att skrifva till henne, i fall det behöfdes. Jag! hade såsom skäl till min frånvaro uppgifvit ett lindrigt illamående, utan att bestämdt säga af hvad slag. Under tiden, enär min sjukdom icke förbättrades, beslöt jag att rådfråga en läkare, hvilken sade, att det var afingen betydenhet, men föreskref hafsbad. Jag skulle bada två gånger om dagen, morgon och afton. Det var för att följa denna föreskrift som jag hade qvarstannat i staden. Tiden framskred, och Lilla blef orolig. Jag borde skrifva till henne för att lugna henne, och jag tänkte att jag icke kunde göra det mera ändamålsenligt än igenom att tydligen berätta för henne huru det stod till med mig. Hennes svar kom utan uppskof. Hon sade att hon var ledsen, förtretad, harmsen öfver min brist på förtroende för henne. Kunde jag verkligen förmoda, att hennes tillgifvenhet för mig kunde bli rubbad af en sådan tillfällighet? Detta vore att känna henne ganska litet, detta vore ) Se Aftonbl. n:ris 128--131, 133, 134, 136—141, 144—150, 152, 153, 155—157.