kände -likasom om en låga lopp igenom mi från hufvud till fot. pe g Sade jag er icke det? återtog Santina med en krökning på läppen. Var icke fjollig, Santinal och jag ilade bort till min egen kammare. Brefvet var af följande innehåll: Jag känner er hemlighet; jag känner till hvilket ädelt mål ni helgat er. Sådana själar, som er, behöfva icke uppmuntran; men ni torde icke tycka illa om att få veta att en vän hyser intresse för er och följer er med sina bästa önskningar. Om denna sympati ärr er välkommen, så var i morgon i Acquasola mellan klockan fyra och sex eftermiddagen, och bär en hvit camelia i knapphålet! Intet ord härom till någon lefvande varelse! Ni känner mig icke, men ni skall få lära känna mig på behörig tid och ställe, om ni ärr tystlåten. Emellertid tänk ibland på henne, som ofta tänker på erl Första intrycket af detta bref var nästan plågsamt. Besynnerligt att verkningarne af stark glädje och djup sorg skola vara så lika! Mitt hjerta slog likasom om det ville fly ur sitt fängsel för att möta den sköna okända, Jag iKönde mig nedtryckt, nästan qväfd af min gällhet; men detta gick snart öfver, och lemnade rum för ett mildt oblandadt nöje. O, glädje öfver all glädje! Hänryckning öfver all hänryckning! Min dröm om kärlek är förverkliga, mitt ideal har antagit form och kropp. Jag är älskad, Hvilken förtrollning i detta ord! Mina syners engel har kommit ned ifrån sjunde himlen för att taga mig vid handen. Inom mig är någonting likt en himmelsk konsert, Alla min varelses fibrer vibrera i ljuf harmont SS Jag var just sysselsatt med att hölja med kyssar den gudomliga biljetten, när en knackNing på dörren återkallade mig från min hänryckning. Hvad är det? KE Middagsmåltiden7står på bordet.