Länsstyrelsernas berättelser om ställningen 1 landet. Från Christianstads län: Efter en under flera föregående år särdeles ymnig tillgång på penningar och lånetillfällen inträffade genom allmänt kända förhållanden en stor brist på båda delarne. Hvad som särskilt för länets södra del, Ingelstads och Jerrestads härader, bidragit att göra denna brist tryckande, är att denna orts allmoge ganska flitigt begagnat tillfället att erhålla lån från den i närheten varande enskilta banken i Ystad, samt att denna banks upphörande att meddela lån sammanträffade med: en inom denna del af länet särdeles ofördelaktig skörd, synnerligen hvad angår trindsäd och annan vårsäd samt hö. Då derjemte ihågkommes att jordbruk utgör dessa häraders nästan enda näringsgren, torde lätt inses att allmän förlägenhet ej kunde uteblifva, och sådan har äfven inträffat. Ehuru någon tillgång på lån åter börjat att i Ystad finnas och den till Malmö lånekontor lemnade andel-af så kallade statslånefonden starkt anlitats, har dock inom dessa båda härader lagsökningarnes antal, som under de fem första månaderne af sistlidet år var 542, under samma månader innevarande år uppgått till 1849. Inom länets öfrige delar är ställningen jemförelsevis mindre oroande. Under de nämda månaderne var lagsökningarnas antal sistlidet år 943 och innevarande år 1515. Dock är penningebristen äfven här ganska kännbar, och bör jag ej underlåta att, såsom för denna landsort och synnerligen för Östra och Vestra Göinge, Willands, Gerds och Albo härader särskilt bidragande orsak dertill, uppgifva det i jemförelse med föregående år låga priset på den hufvudsakligaste exportvaran, neml. bränvin. Förlidet är utgjorde bränningsskatten för nämde 5 härader 976,786 rdr, och tillverkningen, beräknad efter nu gällande förordning, utgjorde något mer än tre mildioner trehundratusen kannor. Ett prisfall af en half riksdaler pr kanna vållar således redan en minskad penningetillgång af 1,650,000 rdr, hvartill kommer att tillverkare och köpmän, som ej varit nödsakade att påskynda varans försäljning, ännu hafva betydande lager deraf i behåll, under afbidan på stegradt pris. Under föregående år har ifrågavarande näringsgren lemnat sina idkare tillfälle att erhålla penningar långt innan den årstid då bränning fått bedrifvas, ty kontrakter om framtida bränvinsleverans med. betydliga förskotter å betalningen hafva varit vanliga affärer emellan tillverkare och ortens handlande, samt emellan dessa och köpmän i Stockholm; men. för närvarande tyckes all spekulation af detta slag hafva upphört. Anledningarne till det betydliga prisfallet å bränvin äro utan tvifvel flerfaldiga, såsom öfverdrifvet stor tillverkning sistlidet år, penningebrist och prisfall å varor i allmänhet; i sin mån torde dock dertill hafva bidragit den tillåtna införseln af utländskt bränvin. Det är åtrhinstone den som bränvinstillverkaren tyckes tro hafva varit mest vållande. Kronouppbörden har ingått i vanlig ordning, utan ammärkningsvärda. restantier. Den är dock, genom;