KONUNgENS PLM tr ee Ar Nr AE fatta icke en del af, utan landet i dess helhet, och fse utsigterna för det nuvarande förlagskapitalets förökande eller förminskande. Det förra anses enlast kunna ske under förutsättning af exportens bene tydligare minskning eller högst betydlig tillökning i je vanliga exportartiklarnes belopp och värde — hvilka förutsättningar anses mindre sannolika, helst böjelse för slöseri och yppighet nu mera än någonsin synes hafva bemäktigat sig svenska folket — eller slutligen tillkomsten af någon ny ooh värderik exportartikel. Genom att öka jordens drifkraft och dess förmåga att, utan alltför höga arbetskostnader, frambringa ädlare sädesslag, skulle man kunna erhålla en sådan i spanmålen, hvaraf hittills; exporten endast varit tillfällig, och anser konungens befallningshafvande således att Sverges finansiella förhåljanden och de framtida verkningarne af penningekrisen numera i väsentligaste måtto äro beroende af möjligheten eller bristande tillfälle att till utlandet afyttra spanmål. Slutligen meddelas, att utsigterna för skörden, så väl af höstsäd som gräsväxter, äro ganska lofvande, hvaremot vårsäden i allmänhet, i brist af tillräcklig nederbörd, för tillfället synes mindre hoppgifvande, likasom klöfverfälten på de flesta ställen komma att lemna ringa afkastning; men om också vårsäden, bvilket ingalunda ännu kan anses afgjordt, skulle lemna mindre god äring, är sådant för detta län af mindre betydenhet, emedan odlingen af dessa sädesslag jemförelsevis är. ganska inskränkt, hvaremot stor vigt måste, nu såsom alltid, fästas vid beskaffenheten af den blifvande potatesskörden, om hyilken något yttrande nu icke kan afgifvas, enär denna jordfrukt ännu mångenstädes knappt är synlig öfver jordytan. Från Upsala län, dat. d. 26 Juni: Att länet skulle beröras af den tryckta penningeställningen, var naturligt och ett tecken till handelns och industriens liflighet, men svårare är att bestämma graden af detta inflytande nu och för den närmaste framtiden, då man alltid, på grund af det åtminstone jemförelsevis blomstrande tillståndet de senaste åren, måste hos länet i dess helhet förutsätta förmåga att emottaga första stöten af en ogynsam konjunktur, Beträffande särskilt handeln och stadsmannanäringen, eger länets ena stad, Enköping, alltför ringa betydenhet för att omedelbart kunna träffas af slaget. Men äfven i den andra, Upsala, har farhågan för en krisens mera störande och genomgripande inverkan på handel och näringar hittills åtminstone visat sig mindre grundad, om än borgerskapets äldste i afgifvet yttrande framhållit den finga penningetillgången hos stadens och landsbygdens invånare, hvliket, i förening med de flera handelsbodar, som uppstått på landet omkring staden, haft till följd att många af stadens handlande nödgast någon gång, efter att blott några månader idkat handel, afstå sin egendom till borgenärers förnöjande,. Väl hafva flera konkurser inträffat bland stadens handlande och andra näringsidkare, men med undantag af något enstaka fali, torde den egentliga grunden till dem icke böra sökas i den allmänna bristen på kapitaltillgång, om än utgången deraf påskyndats, utan i en alltför vidt lemnad och i samma mån begagnad kredit. Borgerskapets äldste hafva också antydt, att mera liflighet inom penningemarknaden redan synes hafva inträdt och att bättre tider äro att motse för handel och näringar. I Enköping har krisen icke haft annan verkan, än att dervarande handlande blifvit af affärsmän, med hvilka de stått i förbindelse, strängare efterhållne för betalningen af förfallna skulder, än förut varit vanligt. På landsbygden är det hufvudsakligen länets båda nufvudhäringar, jordbruk och bergshandtering, som kunnat träffas af penningekrisen, enär inga fabriker (utom ångbrännerier och några få tegelbruk) eller binäringar der finnas och handeln inskränker sig till försäljning af jordbrukets och ladugårdens produkter å afsättningsorterna, Verkan på jordbruket har egentligen först efter sjöfartens början i år varit märkbar genom spanmålsprisens allt större nedtryckning till en grad, som anses icke en gång betäcka produktionskostnaden, särdeles med afseende på fortfärande höga tjenstehjonslöner och priserna på alla förnödenhetsvaror, hvilka icke tyckas vilja nedgå, Dock har den inträdda handelsstockningen icke företett någon mera oroväckande yttring, enär de senare årens och särdeles det sista årets öfverhufvud taget goda skördar jemte spanmålsprisernas höga belopp lemnat den omtänksamme jordbrukaren förmåga att åtminstone till en början bära en hårdare tids pröfningar. Detta gäller dock icke för dem, som inlåtit sig i de af den göda konjunkturen framkallade, orimligt höga fastighetsköpen, men dessa äro jemförelsevis få, och hos det största antalet jordbrukare eller allmogen har finnu icke i allmänhet försports någon egentlig brist på penningar, ehuru de allmänna Iåneinrättningarne indragit eller inskränkt sina försträckningar. Utsökningsmålens antal, räknadt från vinterns början, har visserligen varit högre än under samma tid de tre föregående åren, men deras ringa antal då och en jemförelse med förhållandet under årtiondet 1843— 1853 visa tillökningen vara af ringa betydenhet; särdeles som jordbrukarne endast undantagsvis träffats af de exekntiva åtgärderna, och dessas. yttersta följd, fastighetsutmätningarne, ännu ej inträffat. Kronoutskylderna hafva också ingåpt till och med fullständigare än något föregående år, och ehurn härtill bidragit det af K. M:t beviljade anstånd med uppbördsstämmorna, är påtagligt att folket i allmänhet hufvudsakligen genom besparingar från den. goda tiden kunnat afbörda sig de allmänna utlagorna. Så dystra än utsigterna vid vinterns början voro för bergshandteringen, är krisen i denna del, åtminstone för närvarande, lyekligen genomgången och har sålunda icke ännu föranledt någon inskränkning i bergsrörelsen ; hvilket lyckliga förhållande äfven haft till följd, att bergslagens behof af forslingar och skogseffekter varit enahanda som under föregående år och sålunda lemnat. allmogen i norra delen af länet full sysselsättning och god utkomst. Frågan om nuvarande penningeställnings inflytande. nnder den närmast kommande tiden är naturligtvis ganska svår att bedöma, då de flera förhållanden, som derpå kunna inverka, icke med någon säkerhet kunna beräknas. Om länet äfven i år hugnas med en god Aring, kan visserligen tanken på den närmaste framtiden icke gifva anledning tilll någon egentlig far håga; men skulle det nu rådande stilleståndet i all handel och rörelse och bristen på företagsamhetsanda en Jängre tid fortfara och spanmålspriserna ytterligare nedtryckas, är det gifvet, att krisens svårare verkningar förr eller senare måste äfven träffa jordbruket och då blifva mera allmänt känbara. Den arbetande klassens ställning och utvägar till förtjenst hafva deremot, enligt sammanstämmande uppgifter, icke undergått någon förändring, utan äro ännu fullt lika goda som under den föregående, för all industri gynsamma tidrymden. Väl hafva med få nndantag arbetslönerna Nn gått omkring 25 å 50 procent och utgöra nu för ett vanligt karldagsverke från: 75 till 150 öre samt för ett hbjelphjonsdagsverke un-gefär hälften mindre, men då spanmålen, arbetarens hufvudsakligaste behof, fallit närmare 100 procent samt en hvar, som eger förmåga och vilja, icke saknar arbete, utan deremot allmänt förspörjes brist på arbetstagare, har inträffat, att den icke besutna ar betande klassen icke rönt något inflytande af de förhållanden, som i-mer eller mindre mån låtit sig erfaras inom andra samhällsklasser. Fortfarandet at denna lyckliga ställning är, i saknad af allmänna arbetsföretag här i länet, främst beroende af jordbruket och bergshandteringen. rsväxtens närvarande beskaffenhet och utsigterna för skörden äro i allmänhet särdeles goda och lofvande, hvarföre man har all anledning att hoppas er god skörd, så vida icke några för årsväxten menliga händelser inträffa och inbergningen får försiggå un An nt TTO OM AA räv mm UR rh2ebcb HH 4 Ar ÅM Aa Bm a mh ns Gm ET AE a sn a då