hade Sloruppaatt på tronen. Påfven Pius VII hade bannlyst detsamma, och att blott höra dertill straffades med döden. En sådan gruflig stränghet, långt ifrån att förminska, hade förökat förbundets förbindelse. En gloria af dyster a omgaf dessa utomordentliga varelser, hvilka folktron förestälde sig hålla sina sammankomster i skogar och klyftor vid midnattstid och fortsätta sitt hemlighetsfulla verk. ingalunda skrämda af Vatikanens bannstrålar eller schavottens åsyn. Vi hade ej mer något hopp, utom på våra vänner i Toscana, och de sveko oss icke. Tre månader efter Fantasios återkomst infunno sig hos honom två unga män med ett budskap. De nyheter de medförde voro både oda och elaka. Framställningarne från Venita i Bologna hade ledt till de mest tillfredsställande resultater. Carbonarism organiserades öfver hela Toscana, och Vendite vororedan upprättade i alla de förnämsta städerna, men en särskilt föreskrift från den ursprungliga Vendita uti Bologna inskränkte verket allenast till Toscana, med bestämdt förbud att utsträcka det derutom. . Detta vore oundgängligt för att försäkra sig om hemlighet och enighet. Hvarje provins hade sin Verksamhetskrets för sig sjelf, utan någon beröring med de andra proVvinsernas på halfön. Högsta Vendita, stationerad iParis, höll ensam i sin hand alla trådarne från dessa kretsar och kunde, på hvilken stund den fann för godt, sätta dem 1 gemenskap med hvarandra. Våra toscanska vänner kunde derföre icke göra någonting för oss, förutom att skicka oss nåmnet och adressen af en bland de förnämsta medlemmarne af Vendita i Bologna. De två unga ombuden hade icke något uppdrag: till de oda Kusinerna (en annan benämning för Carbonari) i Genua; men de sade sig vara säkra på att verket hade framgång här li