Men det mystiska, obegripliga, oförklärliga? Hvem kan sätta tro till allt detta, menar ni, utan att sjelf vara mystisk? — Ovett. och fåkunnighet bevisa ingen vishet. Kan ni då förklara, huru Gamla och Nya Testamentets skrifter, dem ni ju anser af Gud ingifna, kunnat sammanskrifvas enligt en klav, som för de fleste af författarena sjelfve var okänd? Och dock är sammanhanget så förvånande harmoniskt till den andliga meningen, så öfver allt menskligt snilles verksamhetsförmåga upphöjdt! — Hurn förklara detta? Vill ni ej tro annat än hvad ni med ert förstånd kan fatta, så res då bort från hela den omgifvande naturen; ty ännu har ingen menniska framstått, som kunnat fatta, äa mindre förklara de dolda krafter der verka. Huru då af sig sjelf fatta det öfversinnliga? Alldeles förneka det vill ni väl icke? Mins ni berättelsen om huru Franklin ansågs splitter galen, då han var sysselsatt med att reda elektricitetens -fenomener? Nu tror hvar bonde på dem. Men våra störste fysici, Pouiilet och Miller, erkänna öppet och oförtäckt, att vi sakna sinnen att fatta den kraft som verkar i dem. Hvarföre icke förneka alltsammans? ty mystigt är det sannerligen. Otiron här skulle vara lika komisk som öfvertron hos bonden, hvilken berättas hafva velat med telegrafen sända ett par stöflor till sin son och för detta ändamål upphängde pjeserna på den utspända tråden i sitt grannskap. Under Gustaf III:s solbeglänsta dagar förklarades af Kellgren komp. den då upptäckta s. k. animala magnetismen för en galenskap och hvar och en, som trodde på den för ett drhushjon. Nu vågar ingen halfbildad eller pösdryg patron förneka dess verklighet. Och hvilken kan dock säga sig begripa företeelserna? Hvem ansåg sig icke nog skarpsynt att förklara borddansen, som för några år seåan grasserade bland oss; för ett blott och bart charlataneri :och den galen, mystisk, som vågade tro på de fenomener han med sina yttre sinnen uppfattade! Att charlataneri här, liksom med den så kallade animala megnetismen, var gängse bland allmänheten, blir en särskild sak som ej hör hit. Nu har dock den störste vetandets man vi ega, A. v. Humboldt, i en uti Leipzig 1856 utgifven bok med titel: Das geistige Doppelleben in einer seiner veinsten und merkwärdigsten Erscheinungen; ein Bild aus der Gegenwart framstält en hypotes öfver den s. k. borddansen, hvilken visar, det Humboldt anser en dold kraft verka härunder. Så förändras åsigterna! Huru mystiskt! En romersk författare Marcellinus omtalar, att på hans tid fanns något som liknade de nu gängse psykograferna.Men gå vi till borddansens hemland, möta oss ännu mera förvånande företeelser i den s.k. spiritualismen. Att den i England till en början skulle :anses tör galenskap var naturligt, och tidningen Times sändeen riktig frifräsare till referent att taga reda på förhållandet för att efter dennes återkomst ifrån Amerika kunna drifva med hela spektaklet. Mer han återkom slagen och bedyrade att fenomenerna icke kunde förnekas. Härom kan läsas i 5 häften, utgifna i Upsala hos Wahlström 8 komp., med titel: Något nytt. Läsning om och för en ny tid; der tit.-äfven kan få göra bekantskap med Voltaire och hans.nu förändrade verldsåsigt.. Den s. k. animala :magnetismens eller elairvoyancens samt spiritualismens förvånande företeelser, här föga kända, bevisa en sak ovedersägligt, att en ny kommunikation blifvit öppnad emellan menniskorna och andeverlden; hvarvid bör märkas, att, som enligt en gudomlig försyns afsigter menniskan här lefver i frihet att vända sig till det goda eller onda, så kan ock gemenskap ega rum med så väl goda som onda andar. — Alla dessa företeelser, så nya, så förvånande, att de kunna räknas, enligt vanligt sätt att tala, som underverk, ;komma som oafvisliga intyg och vitnesbörd om sannrfärdigheten af Swedenborgs mission. Att numera vilja förneka möjligheten af Swedenborgs syner bevisar okunnighet om hvad dagligen i Amerika och England inträffar. Men att som Atterbom vilja lösa fenomenernas gåta genom förklaringar af våra lärde — det är att sätta bocken till trädgårdsmästare. Huru: mycket begripa de? Naturens studium, så Iärorikt och glädjebringande i allt, när det företages med ett ödmjukt sanningsälskande sinne, företer dock sin väsentligaste undervisning deruti, att det lärer menniskan veta hut, d. v. s. inse, att många fenomeser förete sig här i lifvet, om hvilka hennes filosofi-ej kunnat drömma. Ni vill äfven drifva den satsen, att Swedenborgs skrifter, lästa af allmänheten, skulle öka den religösa förvirring, som hotar att inom vårt land. förrycka tusentals svaga hjernor,. Detta hugskott röjer -på en gång fullkomlig okunnighet om den af Swedenborg framstälda rena kristendomsläran och om orsaken till läseriets vederstyggligheter, som. ock mog djerf tillförsigt att uppträda som domare i en sak, der man platt intet förstår. Att läseriets befängdheter äro en konseqvent in absurdum utbildad frukt af det papistiska otyg, som ännu finnes qvar i våra symbola, är klart och insedt af mer än en aktnisgsvärd: prest. Ingen skarpare: motsats till läseriet finnes än den skriftenWga lära, som är framstäld af Swedenborg. Också finnes ingenstädes bland kristna mera lugn, frid och menniskokärlek än bland de hundratals församlingar, som utomlands öppet bekänna sig till Nya kyrkans lära. Vill ni se, huru en svensk, bildad teolog yttrar sig härom, hänvisar jag till 3:ne häften, tryckta i Lund med titel: Nya kyrkan och dess inflytande på Teologiens studium i Svergen,, deri. mycket behbjertansvärdt förekommer och der ett exempel anföres huru en hög och lärd prest predikat: kristna läran enligt Swedenborg utan att församlingen kunde märka något nytt, som der ock egentligen icke finnes. utan är lika gammalt med ordet sjelft. Påfvarna, såväl den -lefvande som vår af.spapper, äro oäkta barn och sjunga väl snart på sista versen af sin långa glädjevisa; och den andliga -.jordbäfning, som genomgår tiden, har hos oss sina jäsnings-momenter i läseriets. bland de bildade och obildade något olika faser: skabben måste slå ut, innan helsa kan återkomma i kristna församlingens kropp och hufvudet till denna kropp har medel i sin hand, dem ingen fåkunnig filosofi. ingen mensklig makt kan motstå; Nybygget i Juni 1858. Dixi Per Matsson. (Insändt.y