ding.i länet, som just icke var hemmastadd i historien — att å domkyrkan årligen skulle repareras; och kassan har dertill samt till bit skopshusets underhåll vanligen så pass räckt till, att stundom medel kunnat utlånas 4). En tillfällighet föranledde de storartade och följaktligen kostsamma arbeten, som under de sista 25 åren fortgått. Domkyrkans orgel befanns redan mot slutet af 1820-talet så bristfällig, att en ny och det herrliga templet mera värdig erfordrades. Derom voro alla ense; men en häftig och långvarig strid uppflammade om hvar den nya, orgeln skulle placeras. Från den katolska gudstjenstens tider var den öfra och största delen af kyrkan afstängd för presterskapets förrättningar, genom en mur, på hvilken sedermera orgeln blifvit stäld. I den nedra och mindre delen af kyrkan förrättades gudstjensten. Denna del af kyrkan blef under tidernas längd ej nog rymlig för den tilltagande befolkningen, hvarföre flera läktare efterhand uppfördes. Striden gälde nu, antingen den nya orgeln skulle ställas der den gamla orgeln stod och kyrkans gamla inredning lemnas orubbad, eler ställas i vestra ändan, hvarigenom nedra delen af kyrkan . förmodades blifva för mörk, enär orgeln komme att stänga ljuset från det stora gafvelfönstret, hvaremot den stora fördelen skulle vinnas, att, sedan gamla orgeln och dess grundmur blifvit nedrifna, kyrkan till hela sin längd blefve fri och öppen. Vitterhets-, historieoch antiqvitetsatfplemien, lutade åt den förra meningen, antydande, fastän i ganska varsamma ordalag. sin fruktan för en stundande modernisering af det åldriga templets stil, och uttalade iöfrigt sin pietet för fornlemningarnes bibehållande i oförändradt skick. Öfverintendentsembetet och domkyrkorådets pluralitet voro för den senare meningen, hvilken ock segrade hos K. M:t. En gifven följd af frågans utgång blef, att kyrkan måste invändigt undergå total omgestaltning. Dermed börjades dock icke egentligen förr än sedan orgelbygnadsarbetet något framskridit. Redan 1830 hade några utvändiga större skador å kyrkan bemärkts, hvarföre en fortifikationsofficer tillkallades. Endast då och vid: ett senare tillfälle 5) harj någon officiel arkitekt tillkallats för domkyrkans egen räkning. Professor Brunius har alltsedan 1832 varit den allenastyrande i det som rört domkyrkans reparationer, Gud allena responsabel för hvad han dervid gjort och gör. Kyrkans katolska fornlemningar hafva blifvit nedflyttade i Kraftskyrkan, som undergått en reparation, hvilken alla sakkunnige äro ense om länder professor Brunius till största heder 6). Men ännu tjugo år efter det orgeln blifvit färdig och den stora invändiga reparationen blef påbörjad, företer kyrkans inre icke annat än ett ofullbordadt arbete, hvari kyrkans nuvarande Finn dröjer att insätta slutstenen. I mer än tjugo år har det gamla marmoraltaret varit nedbrutet, den dyrbara och märkvärdiga altartaflan ligger ännu inpackad i en trälår; endast ett ändock äldre, ytterst illa medfaret altare — en qvarlefva från den katolska tiden — har fått stå qvar i högkoret. Den för tjugo år sedan af öfverintendentsembetet uppgjorda ritningen till ett nytt altare, öfverensstämmande med kyrkans storlek, stil och form — beräknadt att kosta 20,000 rdr bko — har ännu icke blifvit utförd, och ingen kan i denna stund beräkna när kyrkan blir så färdig invändigt — fastän derpå arbetas — att nytt altare kan uppsättas, särdeles som kyrkkassan nu hotas med en ofantlig och aldeles opåräknad utgift, hvarom mera framdeles. Lika omöjligt som det för någon är att beräkna när domkyrkans invändiga restauration skall blifva fullbordad, lika så omöjligt är det att bestämma tiden när den utvändiga reparationen skall afslutas. I begge fallen beror det på professor Brunius. Redan 1837, sedan bemälde prefessor så odeladt egnat sin tid i nära 5 år åt domkyrkan, att han enligt tillkännagifvande alla söcknedagar ständigt träffades der, men helgdagarne oafbrutet i sin egen bostad, meddelade hofarkitekten Nyström, som ex officio nedrest till Lund, det smickrande intyg, att domkyrkan med ospard kostnad och mycken omsorg nyligen blifvit iståndsatt 2), men att, det oaktadt, ytterligare flera betydliga förbättringar tarfvades (hvarmed förmodligen menadesden invändiga restaureringen), hvilka under de nästföljande åren kunde verkställas för en beräknad summa af 23,766 rdr 32 sk., hvarjemte den yttre, framdeles nödiga reparationen vid spännbågarnes ombygnad beräknades skola kosta 26,000 rdr eller i rundt tal nära 50.000 rdr bko. Vi hafva således här en utgångspunkt för en jemförelse mellan hvad reparationerna be. 4) 1830 reparerades å domkyrkan allenast för 1000 rdr; påföljande året för 930 rdr, allt banko; men allt sedan gick det friskt undan med reparationer, Hybygnader och — kassan. Från 1845 till och med 1858 har intet år reparerats för mindre summa än rdr, men väl för 12, 15, 18 ända till 22,000 rdr. bko. 5) Nemligen 1837, då hofarkitekten professor Nyström på befallning besökte Lund, 6) Bland kuriositeter i räkenskapsvåg, som vi påträffat, kunna yi ej neka oss nöjet här anföra följande. I 1833 års räkenskaper förekomma följande utgifter: I svartkrita afritat den i Lunds domkyrka begrafne erkebiskopens Andreas Sunessons hufvud och mössa — 33 rdr 16 sk. -D:o sporträtterat i Linds domkyrka: upptagnas lik: biskop Winstrups — 66: 32.; en öfverstes d:o — 33!.; rdr. Bland inkomster. 1838 upptagas 20 rår bko för en predikstol, såld till akadomienr, 0. 8. V. 7) Från 1830 till 1837 hade å domkyrkan reparerats för 36,000 rår bkö, deri ej -inberäknadt hvad nya mma. KÄRA förliv hade Tänka