gående utoch invändiga reparationer på omkyrkan, hvilka för konseqvensens skull jemväl; omfatta. hennes öfriga hus och bygnader, fastän veterligen ingen jätte haft med deras uppförande att skaffa, utgöra ett grundvilkor för ganska .många personers i Lund uppehälle. — ja, de finnas till och med, som anse domkyrkan såsom sit prebende — ingalunda af det minst inbringande slaget. Vare sig att jätten Finn i yngre år var mindre kraftfull än på gamla dagar, d. v. s. nu för tiden, — hvilket dock på det hela taget förefaller otroligt, — eller att domkyrkorådet i äldre tider bättre förmådde än sedermera att motverka. jättens. förstörelseanslag, nog af, domkyrkans bristfälligheter tillvexa årligen nästan i samma proportion som hennes inkomster. Också. är verkliga förhållandet, att domkyrkan blir för sitt goda råd, hvad Wijkmännerna blefvo för sin käre fader, biskopen ir Westerås — årligen allt dyrbararen. Lyckligtvis är Lunds domkyrka emellertid ganska rik — måhända den rikaste kyrka i hela Norden — och bestämdt den mest oberoende institution i Sverge; ty hon har aldrig behöft anlita statens hjelp. Detär måhända just derföre som hon städse repareras med så stor omkostnad. 1) Enligt sist upprättade jordebok eger kyrkan: a) 83 mantal till skatte försålda; men som kunna återlösas, när de säljas utom börd; by 52 mantal oförsålda, hvilka, jemte 17-gathus, dels äro, dels blifva på 30 år bortarrenderade mot allt högre afgift, emedan de flesta ega en ypperlig jord, som af åboerna, hvilka ega optionsrätt när ny arrendeupplåtelse sker, i allmänhet skötes väl; ec) åtskilliga jordar vid Lund, som äfven bortarrenderas, och d) på flera af sina hemman bokskogar och torfmossar, hvilka dock i senare åren, i hög grad oklokt, blifvit försålda, i stället för att väl vårdas. Domkyrkans hufvudsakligaste inkomst består i arrendespanmål, som årligen dels löses efter markegång, dels och till det! mesta säljes å auktion med forselskyldighet å arrendatorernas sida, hvadan desse oftast sjelfve till högt pris inropa spånmålen. ör sina hemman vidkännes kyrkan ingen annan kostnad än då husesyner och laga skiften förrättas; åbygnaderna underhållas deremot af arrendatorerna sjelfve, väl och villigt. 2) Att domkyrkans arrendeinkomster stigit både i belopp och värde inhemtasaf följande: Oberäknadt utgående spanmålslöner till kyrkans tjenstemän och 85 tunnor, som årligen lemnas till Luhds akademi, försåldes år 1832 sammanlagdt 1810 tunnor spanmål, i medeltal till 4 rdr 36 sk. tunnan, lemnande en nettobehållning af 8400 rdr bko. År 1855 försåldes, sedan äfven ofvan omförmälde afdrag egt rum, 2818 tunnor spanmål, till ett medelpris af 9 rdr 20 sk., lemnande en nettobehållning af 25,000 rdr bko. Det ärsannolikt att domkyrkan, om ej så lång tid, skall kunna afyttra 3300 tunnor spanmål årligen, i den mån arrendena stiga. För att erhålla en nöjaktig förklaring huru domkyrkokassan kunnat bestrida sina ofantliga, nästan oafbrutet stigande utgifter, torde ett kort sammandrag af hennes nettoinkomster, allenast för försåld spanmål, icke sakna intresse. Det är grundadt på i kammarrätten förvarade räkenskaper 3). Denna inkomst har utgjort under qvinqvenniet: 1830—34 rår 47,200 i medeltal pr år PO rdr. 1833—39 63.900 d:o 12,780 1840—44 65.500 d:o 13.060 1843—49 80,900 d:o 16,120 1850—54 93.840 d:o 18,760 1855—56 (vå år) 49,000 d:o 24.500 Noga räknadt har domkyrkan under de sista 27 åren haft en nettobehållning, allenast å sina spanmålsarrenden, af 400,000 rdr bko. Men äro dessa inkomster betydliga, så stå de dock i jembredd med hennes utgifter. Icke nog med att hon skall underhålla sig sjelf och bekosta reparationer, som äro oundvikligt nödvändiga, ett storartadt restaurationsarbeten å domkyrkan har nu fortgått i mer än ett fjerdedels sekel, under en och samma persons okontrollerade ledning, och har ännu icke fortskridit så långt, att någon med. full säkerhet kan säga när det skall slutas, dd v. s. domkyrkans restaurering blifva fullbordad.Kyrkokassan skall äfven :från det största till -det minsta underhålla: biskopens :(boställe och ladugårdsbygnader samt domkyrkorådets sessionshus, och har dessutom haft den äran att bekosta jubelfester och de ikungliga personernas Jlogering vid tillfälliga besök 1 Lund. Hvart och ett af dessa åligganden förtjenar en särskilt skildring, hvartill vi nu öfvergå. : Det har hört till ordningen och varit nödwvändigt alltifrån de gamla hedniska biskoparnes tid, — för att tala med en landshöf1) Så länge domkyrkans räkenskaper åtföljde landsboken, blefvo de veterligen icke reviderade i kammårrätten. De insändas numera särskilt, undergå granskning årligen, som oftast föranleder till anmärkningar — dock utan någon påföljd. 2) Då för några år sedan en del af vägen mellan Malmö och Lund makadamiserades — hvilket i orten kallas: troiladess — försköt domkyrkan, för sina väghållningsskyldige hemmans-i trakten, kostvaden dervid, men med successiv återbetalningsskyldighet för arrendatorerna. 3) Domkyrkan har äfven åtskilliga kontanta. inkomester. Dessa åtgå dock till diverse utgifter. och