de. På grund af hvilken undersökning de hade förfarit för att ådöma åtskilliga studenter allahanda straff, är jag icke i stånd att säga; allt hvad jag vet är, att i hänseende till mig misstogo de sig fullkomligt, ty på den olyckliga söndagen hade jag icke bevistat congregaxzione. De småaktiga försigtighetsmått, jag redan beskrifvit, hvilkas syftemål var att bevisa hvarje students närvaro eller frånvaro, hade icke förekommit bedrägeri. Fatta la legge, trovata la malizia, säger ett förargligt italienskt ordspråk, .hvilket endast betyder att mitt olyckliga fädernesland haft flera dåliga än goda lagar, ty det är värsta skadan af besvärliga tvångslagar, att de skärpa hvars och ens uppfinningsförmåga att eludera dem — en öfning föga egnad att befordra en god moralitet. I Pörjan vår det Prefetto eller någon af hans medhjelpare, som plägade draga ut pinnen, hvilken, försedd med studentens namn, intygade hans närvaro; men småningom hade disciplinen blifvit slappare i denna punkt, och det blef vanligt att studenten, under Prefettos eller hans medbjelpares tillsyn, sjelf drog ut träpinnen. Denna större efterlåtenhet gaf anledning till följande missbruk : Två studenter, hvilkas namn stodo bredvid hvarandra på listan, öfverenskommo på förhand att blott den ene skulle gå till Congregazione och skickligt draga ut två pinnar, sin egen och sin frånvarande väns, Detta var en liten tjenst, som vi: emellanåt turvis gjorde hvarandra. Nu hände sig, att på den jatala söndagen, då den ofvannämda skandalen inträffade, jag hade kommit öfverens med min granne på listan att han skulle draga ut min pinne, och följaktligen hade jag icke vevistat congregazione. Då kunde jag lätt bevisa alibi, kan man säga. Icke så lätt, käre läsare! Först ech