stort och mycket smutsigt, samt försegladt med universitetets sigill. I ena hörnet stodo dessa ord: Att aflemnas personligen; och jag kunde genom kuvertet urskilja ordet: Sekreterareembete i tryckta bokstäfver. Jag anade någonting, Brefvets innehåll var följande: Kongl. universitetets i Genua sekreterareembete! : Signor! Den höga provincialstyrelsen öfver allmänna undervisningen har i session den — (föregående dagen) beslutit, att ni skall vara utesluten från föreläsningarne i kongl. universitetet under ett helt skolår, det vill säga under nio månader, På det ni icke måtte vara i okunnighet derom, och jemlikt den befallning, jag erhållit, får jag härmedelst äran er derom underrätta; och varder denna skrifvelse i edra egna händer öfverlemnad. Kongl. universitetets i Genua sekreterare, Illustrissimo Padrone Colendissimo Signor Lorenzo Benoni, Juris stud.v Ett nota bene förklarade fullständigt, att de tre just nu instundande feriemånaderna icke voro inberäknade i de nio månaderna, hvarunder -jag var dömd att vara utesluten, och alt tiden icke skulle vara utlupen förr än första måndagen i Juni påföljande år. Jag var såsom slagen af åskan. Hvilket ement streck kunde detta vara? Ett år föroradt, och hvarföre? Jag gnuggade mig i ögonen, 1 förboppning att ökta från en elak dröm. Jag såg å nyo på brefvets utanskrift, för att förvissa mig om, att der icke vore något misstag. Den innehöll noga mitt föroch tillnamn, gatans Namn och husnummern. Hvad brott kunde jag då omedvetet ha begått? Jag hade visserligen en liten synd på mitt samvete, sem jag nu -vill omtala, men hvilken, om den vere känd, endast kunde ha på