ana gönislen, Ugglor och läderlappar, stora och små, draga i stillhet bort till sina nästen. Deremot uppvakna nu ur sin korta sömn de gröna papegojorna och andra dagsfoglar jemte hela hären af våra fiender ur insekternas rike. Trapp trapp går det långsamt framåt, förbi byar, tempel och polisstationer, tills vi ändtligen göra halt under några skuggrika träd, ett stycke från landsvägen. Här finna vi officerarne af yvartermistarestaben redan sysselsatta med att uppslå öfverbefälhafvarens och generalstabens tält. Sir Colin Campbell kommer ridande och har för hvar och en ett inligt ord. Solen börjar skjuta sina strålar ;d mellan trädens grenar, och tjenarne räcka Sina herrar en andra kopp tå till frukost. Derpå lägga vi oss ned 1 skuggan, medan man i all skyndsamhet slår upp våra tält. : Under allt detta har klockan blifvit 6; in tanterikolonnerna ha hunnit fram; man frukosterar, och strax derpå krypa alla in isina It, ty nu börjar den qväfvande vinden att blåsa. För att i någon mån afkyla den, inassar man i tältöppningarne träramar, hvilka äro fylda med gräs i stället för med glasrutör. Gräset fuktas oupphörligt, och sålunda skyddar man sig något litet mot hettan från den inträngande luften. Termometern visar under dessa timmar, trots den gräsfylda träramen, ända till 1099 F. Ute i fria luften är bettan fruktansvärd, och först en timma före solnedgången plägar den glödande vinden gå till hvila. Solens nedgång är här vanligtvis skönare än dess uppgång, men ingendera på långt när så herrlig som på vårt hemland: latitud. På slätterna mellan Kawnpore och Rohilkund saknar man de underbara färgskiftbingar och vexlande molnbildningar, som förekomma hos oss. Himlen är här alldeles molnlös, och vid horisonten stiger solen upp ur ett lager af dunster och damm, och blir först efter genombrytandet häraf synlig. Sir Colin Campbell är i sina operationer ingalunda oberoende af generalguvernören. Denne har alltid den afgörande rösten i fråga om någon större expedition, och det är endast detaljerna af dess utförande som öfverbefälhafvaren eger ensam bestämma. Brigadieren Walpole, som vid anfallet på fort Roer (Rhodamaw) af oförsigtighet förlorade mycket folk, har sedermera lyckats rensa venstra Gangesstranden från fiender och försäkra öfvergången öfver Ramgunga vid Allygung. General Penny, en rask veteran, har order att vid Nudauli gå öfver Ganges och derefter vid. Mirunpor Muttra (halfvägs mellan Bareilly och Schadschtanpor) sluta sig till hufvudstyrkan. General Jones, som tvenne ånger slagit fienden, framrycker mot Maranbad till ett konbineradt anfall, och sir Hugh Rose, som hittills stått overksam i Ihansi, har erhållit befallning att gå löst på rebellerna från Kalpi. Alla kolonnerna rycka sålunda i koncentrisk riktning fram mot Bohilkund, våra nattmarscher gynnas af månsken, Ganges stiger alltjemt, och det är allt hopp att expeditionen mot Rohilkund inom kort skall vara bragt till ett lyckligt slut.