ett råd eller visa en tjenst, och hans rikt försedda bibliotek äfvensom hans väl fylda börs voro alltid öppna för hans vänner. Måhända var han något fallen för att uppenbara sin rika dialektiska förmåga igenom att tillfälligtvis försvara besynnerliga paradoxer; måhända låg en ringa anstrykning af affektation i hans oföränderliga vana att bära en svart drägt, och hans afsky för synliga skjortkragar var visserligen något öfverdrifven, men i det hela var han en ädel yngling. j Honom har jag att tacka för att jag verkligen läst och njutit Dante. Mången gång, innan jag gjort bekantskap med Fantasio, hade jag tillgripit La Divina Commedia, med fast beslut att genomgå den hel och hållen; men snart afskräckt af dess svårigheter, hade jag öfvergifvit försöket och åtnöjt mig med att läsa de stycken af det stora poemet, hvilka äro de mest ryktbara och de ibland dess skönheter som äro de mest populära. Med ett ord, jag hade hos Dante blott sökt nöje. Fantasio lärde mig att deri söka undervisning och förädling. Jag drack: djupt ur denna källa af höga tankar och ädla sinnesrörelser, och från den tiden blef Italiens namn heligt för mig och kom mitt hjerta att klappa. Vi läste tillsammans de mörkaste ställena. Fantasios kommentarier voro mera lysande än djupa; men jag var vid den ålder, då det lysande är oemotståndligen förföriskt och ersätter allt annat. Vid den tiden hade striden emellan den klassiska och den romantiska skolan nått sin höjd; bläck flöt i strömmar. Ur stånd att få luft på politikens fridlysta område, bröto passionerna lansar på litteraturens tornårbanor. De klassiske voro de konservative i vitterheten, maktens kämpar, anhängare af Aristote: 4 SEA