verallt stangdes at fasta 1stalt. ——— — Från Axevalla skrifver en korrespondent till Mariestads Weckeblad den 26 dennes: Tisdagen den 22 dennes kompletterades lägret på Axevalla hed, då på förmiddagen de norska trupperna, som blifvit ditkommenderade, inryckte. Samma dag kl. half 9 på morgonen anlände H. K. H. kronprinsen, troligen någon timma tidigare än han var väntad. Efter den hastiga, på föga mer än ett dygn verkstälda, resan från hufvudstaden, utan hvila och uppehåll, syntes H. K. H., några få ögonblick efter ankomsten till Axevalla, till häst, sprängande omkring till de särskilta kårerna, helsad och helsande. H. K. H. utfärdade samma dag till den församlade styrkan följande helsning: Med stor glädje ser jag eder, vapenbröder från Westanoch Östan-fjälls, här samlade, för att genom samfälta öfningar bereda eder till ett gemensamt folks och lands, det urgamla Nordmannafolkets försvår. Svea och Nore, i krigets drägt hvilande på samma sköld, enigheten, som enligt gammalt tänkespråk förlänar styrka äfven åt mindre välden — detta är den tanke, I här skolen kalla till lif genom uppmärksamhet, tjenstenit, broderlig sämja och god militärisk anda. Jag har icke hitkallatgeder för vapenlekar, utan för att genom allvarliga krixsöfningar förskaffa eder, befäl och trupp, den klarare insigt i vapenslagens verkningssätt, såväl det I tillhören som dem, med hvilka I skolen samstrida, hvilken icke vinnes utan att med egna ögon se större truppafdelningar röra sig i olika omständigheter. Härmed har förenat sig min önskan att se svenskar och norrmän förenade under samma fanor, hvilka höjas för gemensamt mål: den skandinaviska halföns sjelfständighet. Välkomna, svenske och norske vapenbröder, till Axevalla gamla fält! Mot aftonen inträffade H. K. H. kronprinsessan med den unga prinsessan. Den 23, midsommarsafton, var en stor menniskoskara af alla stånd och åldrar samlad på den rymliga heden. Kl. 6 reste sig vid de olika kårerna kring hela lägret de prydliga, hos alla på olika sätt sirade majstängerna, och kl.:;7 började H. K. H. kronprinsessan med dotter och svit sin färd utefter linien. Kronprinsen, åtföljd af sin stab, följde till häst. Vid hvarje stång stannade tåget några minuter medan dansen sattes i gång. Midsommarsdagen den 24 ökades från alla håll den föregående dagens skådelystna befolkning. fHvart man vände ögat, framrullade i skyar af dam öfverfylda vagnar, och det oaktadt märktes efter samlingen ingen trängsel eller oreda. På f. m., sedan alla trupperna blifvit samlade och uppstälde, tilldelade H. K. H. kronprinsen nya fanor åt Skaraborgs, Elfsborgs, Westgöta Dahls och Bohusläns kongl. regementen, med ett kort tal för hvarje, uttryckande de förbindelser och förhoppningar, som vid dessa igenkinningsoch äretecken äro fästade. Härefter hölls gemensam gudstjenst, som förrättades af regementspastorn för Wermlands regemente, hofpredikanten Moren. Till slut allmän defilering, hvarpå trupperna återvände till sina läger och hade dagen fri. Kl 8 på qvällen voro samtliga officerskårerna inbjudna till H. K. H. kronprinsens särskilta läger vid den s. k. borgen eller kungshuset. Helsotillståndet bland trupperna är godt, om man undantager Bohusläns regemente, som nära förderfvädes-genom en omensklig marsch (hyarom mera framdeles). Militärer från främmande länder finnas till ej obetydligt antal. Förhållandet mellan svenskar och norrmän är godt och förtroligt. Åtskilliga olikheter i läger och fält utredning äro i ögonen fallande, och vi måste tillstå, att norrmännen derutinnan hafva fördelen på sin sida. Deras goda hästar hafva uthärdat den långa marschen, men vid jemförelsen med de svenska skule man vara frestad anse dessa senare vara föremål för noggrannare putsning och rykt än de förres. Afkronobetjening och värdar under marschen berömmas de norska trupperna för synnerlig vänlighet och förnöjsamhet. I dag den 25 exerceras. Om några dagar sker uppbrott till fältmanövern. — Om de norska truppernas tåg genom Skara skrifves i stadens tidning den 26: I tisdags förmiddag tågade de norska trupperna genom Skara, på marschen till Axevalla. Redan förut, under deras kamperande föregående dagen ?s mil vester om oss vid Simmatorp, hade många stadsbor der besökt dem och inledt bekantskap; när de derefter marscherade genom staden, blefvo de rikligen öfverströdda med blommor, dels ifrån fönstren utmed gatorna der de framgingo, dels från trottoirerna möllan domkyrkan och skolhuset, å hvilka en mängd fruntimmer och herrar tagit sin plats. Allt fortgick dock under. rytteriets och artilleriets tåg i allsköns tysthet, med undantag af den vackra marsch, som dessas musikkår uppstämde; de vänligaste helsningar, jemte blomstren, voro ensämma uttrycken af den inbördes hjertligheten, tills en norsk sqvadron midt för domkyrkan med ett. lifligt hurra bröt tystnaden. Då, sedan fotfolket anlände, kastade fruntimren blom