dennaenare punkt lyckades kommissionens ledamer, vare det sagdt till deras beröm, efter wskan; men icke så i hänseende till deras rsta afsigt. Tvärtom. Så snart universitens återöppnande blef offentligen tillkännvagvet och inskrifningsböckerna öppnade, tillströmåde en hel massa af ynglingar för att blirskrifna. Aldrig under de föregående åren de inskrifningarne varit så talr ka. Detta, om ingalunda var förvånande, härledde från två orsaker: först och främst den sta mängd ynglingar att uppfostra, som ökat si under de få senare åren; för det andra 4 af. många familjer i förmögna-omständigker fattade beslut att använda sitt dittills zrosseller minuthandeln instuckna kapital 1 att .köpa landtegendomar, för att sätta sirsöner i stånd att ingå vid universitetet sån studenter af första klassen; så att all komissionens stora möda hade varit-förgäfves, h de, hvilka ledo deraf, såsom i många ära fall, voro de fat iga. Det vii sekreteraretis embetsrum: uti det präktiga niversitetshuset. vid Strada Balbi som manen skulle? inskrifvas. Alfredo: och jag voroske de siste, söm i sådant ändamål imfunno ge Vi funno ett ansenligt autal ynglingarförsainlade i-samma afsigt, och vi fingo såleg: läfige vänta i ett förmak. Slut ligen infdös vii cn-sal, der sekreteraren satt i all sintåt. Han var: en fyratiofem års man, någ stor, Mycket koppärrig och högmodig. In lade framför oss ett register. hvari vinskrefvo våra föroch tillnamn samt detyrke, Kvartill vi ville egna oss. Derefter ade han. oss en lista på de doku: menter vinåste anskaffa-innan vi finge börja våra stud; vid universitetet, en lista så lång. att vi vocnödsakade att afskrifva den, på cet vi iokfnåtte glömma något deraf. 1 a ljande Srtecknitigpåsder betyg; hvilka