Då vi här utsända en uppmaning till den svenska allmänheten att med en skärf, om äfven aldrig så ringa, bereda en lindring i den beklagansvärda ställning, hvaruti dessa qvinnor jemte deras familjer blifvit försatta, sker det ingalunda blott af medkänsla för ett oförvålladt lidande, ehuru stora anspråk ett sådant i allmänhet visserligen alltid bör ega på deltagande. Än mindre ha vi härtill blifvit föranledda af det ringaste intresse för en främmande religionsbekännelse, allraminst för den ifrågavarande, hvars grundsatser vi tvärtom uppriktigt hade önskat finna lika främmande för vår kyrkoförfattning, som dess läror äro det för svenska folkets innersta känsla. et intresse vi här påkalla, det deltagande vi här lägga på våra landsmäns hjertan, är af en djupare och mera vidtomfattande art. Det är intresset för den ädlaste af alla fribeter, den, utan hvilken ingen annan kan i längden ega bestånd; det är deltagandet för hvad menniskan har dyrbarast på jorden, hennes oafvisliga beslutanderätt och pröfningsfrihet i själens angelägenheter, för den ostörda hemfriden i hjertats allraheligaste, i samvetet. Så länge detta allvarliga, väckelserika ord ännu finner genljud i svenska sinnen, skall och måste dess våldförande äfven hos den allraringaste medmenniska, äfven hos den villfarande framkalla en smärtsam känsla, en ädel ovilja hos hvarje oförvillad natur. Det är i fast förtröstan på en sådan sinnesstämning hos kärnan af Sverges folk; det är med full tillit till de ädelt tänkande, som förstå uppfatta och bevara den första af friheter, äldre och vigtigare än hvarje politisk; som vi här uppmanat våra landsmän att, i likhet med hvad som nyligen för denna samma sak skett i Frankrike. ech flera andra länder, der man sett de mest ansedda protestantiska kyrkoherdar subskribera bidrag åt dessa katolska qvinnor, utan afseende på skilda trosåsigter, medelst en liten gåfva för detta ändamål på en gång fullgöra ett barmhertighetsverk och afgifva ett: vittnesbörd om sin af fördomar oförvillade aktning för tankens frihet och samvetets rättigheter. Anteckningslista för dem som vilja lemna något bidrag åt de sex landsförvista qvinnorna finnes på Aftonbladskontoret. Re — Det är ej obekant, hvilken svårighet medellösa fruntimmer här i hufvudstaden hafva att afyttra sina handarbeten till ett:prisj som någorlunda motsvarar den möda och den tid de derpå uppoffrat; och då deras antal; som på detta sätt nödgas försörja sig och de sina, är större än man måhända anar, kan man ej annat än lifligt önska framgång åt det företag, som tillkännagifves i följande till Aftonbladet insända Adress till Allmänheten! Ingenting påkallar i högre grad den välgörande allmänhetens deltagande, än det oförtjenta lidandet, den tysta, obemärkta, ofta fåfänga kampen mot det tryckande behofyet. Huru många tårar falla. icke, vid skenet af nattens lampa, på den unga, obemedlade flickans sybåge, der hon sitter med brodernålen i hand, så flitig, så snäll, så försakande, medan måhända en sjuklig möder och ett par späda syskon af henne vänta sitt bröd! Och dagar komma och gå —— broderiet är färdigt -och med glädjestrålande ögon betraktar hon sitt verk, hvars försäljning skall lindra deras nöd, hvilka på jorden äro de enda föremålen för hennes kärlek. Men plötsligen framställer sig den frågan: Hyem skall köpa, hvem skall betala mitt arbete? Och hon vandrar ut i den vida verlden med sitt färdiga broderi i handen. Tusen förödmjukelser, mer ellef mindre orättvisa anmärkningar, snäsiga frågor och omilda blickar jaga rodnaden SER å hennes kinder och tårar upp i ögonvrån. Från hus till hus, från bod till bod bär hon sitt stackars broderi, — och slutet blir måhända, att hon nödgås lemna det i händerna på någon af dessa i en hufvudstad talrika varelser, som rikta sig genom att ockra på nöden. i Sålunda skall den flitiga flickan icke få sitt arbete ens till hälften betaldt, och nödgas hon dertill lemna detsamma i kommission hös nägon butikegare eller egärinnå, så får hon vanligen i Hera månaders tid vänta på den ringa lönen för sin möda. Ofvanstående skildring är hemtad direkt ur hvardagslifvet; huru många tusen fattiga qvinnor — äldre och yngre — hafya icke blifvit. bragta -hardt nära förtviflan, icke derföre att de saknat arbetsförmåga eller skicklighet, utan derföre att det varit så svårt, ja stundom omöjligt för dem att finna köpare till sina handarbeten! j Det är för att i någon mån lindra: denna den! arbetande och; obemedlade qvinnans. ställning, som: undertecknade våga vädja till allmänhetens aldrig tröttnande välgörenhet, med följande framställning. Efter mönster från utländska hufvudstäder, hvaribland må nämnas Berlin, vilja vi, så vidt möjligt är, ordna ett indusinimagasin för fruntimmerskandarbeten i Stockholm. Till förestånderska för; dettåmagasin har mil:A. Brandes godhetsfullt; erbjudit sig, som sjelf väckt förslaget, efter att i utlandet hafva inhemtat kännedom om dervarande. inrättningar af samma slag, och som på egen bekostnad och med uppoffrande af egna tillgångar redan börjat sätta detsamma i-verket under förflutna vinter, z 1. Till magasinet få, mot ett ringa afdrag,inlemnas till försäljning allahanda fruntimmersarbeten, ända ifrån enklarö saker, såsom strumpor, till. broderier, SeTat blommor im. m, jemte konstalster af flera slag. 2, För att uppmuntra denna industri utsättas årligen vid juitiden!trenne premier för de vackraste och bäst förfärdigade handarbeten, som under årets lopp inkommit, med särskilt. önskan attitäflingen deltaga. 3, På öfverblefne icke försålda saker anställes årligen, vid jultiden, en bortlottning eller också en auktion, hvarvid hufvudstadens damer genom särskilt annons inbjudas att deltaga. I Men på det att ofvan nämda vackra inrättning måtte komma till stånd, nödgas vi till en början anlita allmänheten om penningebidrag till åstadkommande af en; fond. för. oöfvannämda industrimagasin, En dylik fond är ett nödvändigt vilkor för hyrande och inre dande af lokal och för instiftande af de premier, om hvilka vi förut talat; vi hoppas att vi, i en sak som denna, icke förgäfyves skola vädja till allmänheten. Må de qvinnor, hvilka himlen förunnat glädje, rikedom och sällliet. på jorden, a deltagande tänka på dessa fattiga, flitiga, obemärkta systrar, för hvilka Minervasslöjder icke, utgöra någon förströelse, utan äro det enda medlet till bergning, den endaräddningen undan hungern eller — vanäran, Intet Jidandc på jorden är så rörande som det tysta, det ensami 4 sj kämpande, aldrig klagande. Låtom oss skynda ati ky hvar I sin mån räcka detsamma en hjelpsåm hånd! Vi inbjuda en hvar, herre eller. dam, som intresse-Å rar sig för företaget, ått på listor, hvilka äro till-Åe gängliga i .hrr Brudins, Bonniers och Fritzes boklådor, b ariteckna sina bidrag till bildande af en fond åt In sån on rant AR fr RN FÖRST NA SES let (JG GR AR. CN RN RN Jr RR N R IVA RRS E fn RA VR VE RNE Jr Är -—-— 8 A0M RÖR mm -—-— mmm AA fon oV ol-N el