LITTERATUR. Fågel Blå. Sagospel af P. D. A. Atterbom. Örebro 1858. (Utgörande tredje bandet af Atterboms Samlade Dikter). Kampen mellan den gamla och nya skolan inom vår vitterhet är längesedan förbi; den nya skolan har flyttat in uti den gamla; men resultatet har icke blifvit synnerligen stort och lysande; det lif och den rörlighet, som jemte alla öfverdrifter, besynnerligheter och förv:llelser visade sig under stridsperioden, ha efterträdts af en föga hugnelig dvala och stiltje inom vår vitterhet. En dylik, föga produktiv tid lämpar sig särdeles väl till att samla. ordna, reda och begrunda den föregående tidens litterära produkter. Den nya skolans främste banerförare egnade dersenaste decennierna af sitt lif åt litterärhistoriska arbeten; han hade i sina skildringar af den svenska vitterhetens heroer hunnit fram till den tid, då han sjelf så betydelsefullt ingrep i utvecklingen, och det tillhör de litterärhistoriska forskarne af en yngre generation, att med ledning af hans utgifna poetiska arbeten, de öfriga bidrag: han samlat till bedömande af den litterära revolutionen i Sverge, samt andra tillgängliga källor teckna denna brytning i vit-terhet och Åtterboms egen bild lika opartiskt. fördomsfritt och på en gång sannt och mildt: som han sjelfitecknat den föregående tidens vittra kämpar. Vi kunna icke inlåta oss på att här ens i några hufvuddrag teckna: vare sig honom sjelf eller den 8. k. fosforistiska riktningen, utan nöja oss med att i korthet anmäla. det tredje bandet af den bortgångne skaldens samlade dikter; som: innehåller ett stort diktfragment, hvilket inom vår vitterhets nyaste historia icke saknar sin betydelse. Atterbom var den ende konseqvente fosforisten, och om hans nyromantiska tiktning vittnar förutom. det fulländade sagospelet Lycksalighetens Ö äfven det nu utkomna fragmentet af hans i stor-skala tillämnade sagospel Fågel Blå, hvartill utgifvaren äfven bifogat utkastet till hela arbetet, sådant det at honom uppgjordes under hans italienska resa år 1818. Fågel Blå är en dikt i fullkomligt högromäntisk tonart. Stoffet dertill har författaren tagit ur en gammal. folksaga, hvilken berättar om en konung, som af ett elakt troll ble! förvandlad till en blå fogel och i denna skepnad förblef i sju år, men sedermera löstes ur sin förtrollning, hvarefter han förenades med sin älskade, för hvilkens skull han nödgats genomgå denna förvandling. Enligt författarens äldsta utkast, sådant det här meddelås skulle stycket indelas i tvenne) hufvudafdelningar, hvaraf den ena borde benämnas Kärlekens Strid, och den andra Kärlekens Seger, och hvardera indelad i fem äfventyr. Enligt det här meddelade fragmentet skulle åter det hela bestå af sex akter, och deraf äro två ful!ändade samt sluta med konung Amundi fö!vandling till fogel. Vid en jemförelse emellan fragmentet och utkastet skall man finne, att skalden ofta ej så litet afvek från sin usprungliga plan. Så är bland annat konun;j Guidos karakter ej så litet och oväsentligt förändrad, hvarjemte författareh enligt utkastat