dess namn uppropades, framträdde till oss att svärja lydnad för lagen och trohet mot de af folket utvalde; när detta var gjordt, fick hvar och en af dem en broderlig omfamning af oss. Efter denna ceremoni satte processionen sig åter i rörelse uti samma ordning som förut, under upprepade rop af: Hell republiken! Hell våra konsuler! som besvarades af ropen från de talrika åskådarne i fönstren, hvilka hviftade med sina näsdukar till glädjetecken. Under tiden uppstämde musikanterna Rossinis Tanti palpitiv. Entusiasmen hade nått sin höjd, allas ögon glänste. Slutligen, sedan processionen än en gång tågat omkring ER gick den in under kolonnaden och tskildes der i största ordning. På aftonen var stor illumination i de två fönstren, hvilka hörde till andra afdelningens skolrum; och utdelning af glacer på konsulernas bekostnad. Så slutades en dag, för alltid minnesvärd bland de traditioner, hvilka ännu äro lifligt bevarade i skolan. TIONDE KAPITLET. Oberäknadt några få handlingar af olydnad, alldeles obetydliga i sig sjelfva, men hvilka tjenade till att uppreta min hetlefrade kollega, som såg sammansvärjningar öfverallt och andades ingenting annat än ostracism, — oberäknadt några tillfälliga lapprisinfallaf opposition, hvilka exprinsen ansåg såsom högförräderi och ville ha bestraffade såsom sådant, då mildhet och öfvertalande lätt öfvervunno dem, — oberäknadt, säger jag, dessa små stötestenar, gick allting mycket bra i vår afdelning, hvilken, efter så många skakningar, började att njuta frukterna af de fria institutioner den gifvit sig för en månad sedan, när en händelse inträffade, hvilken, fastån endast träffande mig enskilt, och derföre af ringa