anställning vid telegrafverket, utan att han derigenom på-minsta sätt i den: presterliga tjensten sig försummat, nu skilja honom från sin befattning såsom v. komminister, i hvilken egenskap han nästan lönlös tjenstgörande åtnjuter presterligt försvar härstädes. Jag kan ej finna prestmannen förnärmande eller hans embete ovärdigt att på den väg som Strömborg valt, hvartill fordras kunskap och skicklighet, söka förtjena sitt nödiga uppehälle, helst då han på den presterliga måste lida nöd. Jag anhåller derföre att Strömborgs förordnande såsom vice komminister må fortfara. Hr kyrkoherden Ericsson: Jag förenar mig med fältprosten Gravallius och anser, det Strömborg vid sitt förordnande såsom vice. komminister bör bibehållas. Jag kan icke finna att kyrkolagen hindrar honom från innehafvandet af dessa båda hvarannan olika befattningar, helst hans senast erhållna befordran vid telegrafverket icke är, enligt min tanke, prestembetet ovärdig; hvartill kommer att det icke synes vara öfverensstämmande med den paternella omvårdnad, konsistorium bör egna sina underhafvande prestmän, att skilja honom från all tjenstebefattning inom hufvudstaden, innan han i detta afseende fått tillfälle att sig förklara. Hr kyrkoherden Nordlund: Då jag för min del anser den ordinarie civila befattning i statens tjenst, hvilken vice komminister Strömborg sjelf inför konsistorium anmält sig hafva erhållit(7), icke vara med det honom anförtrodda vikariat vid Kungsholms församlings lediga komministratur förenlig, så instämmer jag med kyrkoherden Ekdahl i den meninz, att förordnandet för Strömborg att tills vidare förestå nyssberörda komministersbeställning bör upphöra. Jag gör härvid ingalunda afseende på Strömborgs person, ej eller det sätt, hvarpå han skött ifrågavarande vikariat och sitt presterliga kall, hvilket har skett utan allt klander. Mitt votum bör derföre ingalunda tydas såsom en påföljd af något Strömborgs förhållande i tjensten eller allmänna lefvernet, utan är detta votum, såsom väl äfven konsistorii blifvande beslut i denna sak måste beträktas, en nödvändig följl af konsistoril åliggande att tillse, det de presterliga tjenster, som stå under dess uppsigt, blifva tillbörligen upprätthållna, och af konsistorii rättighet att gifva och återtaga förordnanden af ifrågavarande art. (8) Hr kyrkoherden Rohtlieb: Enär vice komminister Y. Strömborg vidgått, hvad jemväl af officiella tidningar blifvit uppgifvet, att han blifvit anstäld såsom ordinarie tjenstemän vid-kongl. telegrafverket, och han således står under annan auktoritets chefskap (9) samt på grund af kyrkolagen kap. 19 22, der prester förbjudas, att mänga sig uti andra verldsliga sysslor och handteringar, som dem intet vidkomma och dem uti deras embetes förrättande hindra, anser jag honom böra entledigas från det förord ande han innehaft att vara vice komminister vid Kungsholms församling, till hvilken befattning således annan prestman bör missiveras, hvarjemte jag anser det konsistorium, till hvilket prestmannen trömborg hörer, härom böra underrättas., (10) Hr kongl. hofpredikanten Lundberg: Jag instämmer med hr fältprosteu Gravallius och kyrkoherden Eriesson. H. H. doktorn och erkebiskopen: aJag är af lika mening med de af hrr konsistorii ledamöter, hvilka anse att Strömborgs förordnande såsom vice komminister bör upphöra, för hvilken åsigt jag tillika hemtar skäl af kyrkolagens 19 kap. 22 S, der det föreskrifves att prester icke skola mänga sig uti andra verldsliga sysslor och handteringar, som dem intet vidkomma och dem uti deras embetes förrättande hindra. (11) Och hade konsistorium sålunda beslutat, att icke lämpligt vore att Strömborg, hvilken är vid telegrafverket såsom ordinarie (?) tjensteman anstäld, presterlig tjenst inom hufvudstaden innehafver, hvadan han vore från sin befattning såsom vice komminister i Kungsholms församling entledigad. Ut supra. In fidem. A. Lindberg. (7) Något missförstånd eller oriktig uppfattning lärer här hafva förelupit. Jemför slutet af kyrkoherden Ericssons votum och vår första not vid kyrkoherden Ekdahls. (8) Sic volo, sic jubeo; stat pro ratione voluntas; sådan är andev eningen af uppdrag på endast konstitutorialer; denna har kyrkoherden Nordlund öppet uttalat, och detta är fullkomligen lagligt, fullkomligen paternelt, fullkomligen goötyckligt, fullkomligen despotiskt, fullkomligen logiskt, med ett ord: sans replique. (9) Om kyrkoherden Rohtlieb behagar slå upp statskalendern, finner han der dussintals exempel på blandade chefskap, uppkomna af samma orsak som föranledt Strömborg att söka tvenne befattningar: den nemligen, att han af blott den ena ej kunnat få sitt dagliga bröd: (10) Kyrkoherden Rothlieb ser grandet i sin broders öga, men blir icke varse bjelken i sitt eget; han kasserar vice-komministers-förordnan et för Strömborg, emedan denne, utan att likväl minsta skugga af tvetydighet fallit på dennes lutherska renlärighet, sökt sitt nödtorftiga lifsuppehålle i användandet-af sin tid för det allmännas tjenst: under det bemälte kyrkoherde sjelf hållit till godo aflöningar samtidigt af både en lutersk och en reformert församling, hvarigenom tvifvelsmål kunna uppstå om hans egen sanskyldiga trosbekännelse. (11) Det låter något det der, -sade -bondea då han trampade i klaveret. Skada blott, att i denna herrliga melodi förekomma en sådan myckenhet dissonanser! Så länge prester sitta i konungens konselj, på riksdagar, i statsrevisioner,i banken och riksgäldskontoret, ja uti lånekontoren i Göteborg, Malmö och Wisby, der det icke vankas ett solgrand andlig själaspis — så Irnge är det försigtigast att hafva tand för tunga och iske alltför högt, alltför stolt, alltför djerft beropa sig på kyrkolagens förbud för prester att mänga -sig utiverldsliga sysslor och handteringar, som dem intet vidkomma. Man kunde eljest frestas att på fenomenerna inom det högvördiga ståndet lämpa det bekanta hr Som De små syndarne hänger man; på de stora hängas gyllne kors och kraschaner.