der öppna vägen till det mål jag ständigt hade 1 sigte. TREDJE KAPITLET. En händelserik dag lifvade både lärare och lärjungar med en spänd förväntan, och det vanliga lugnet i vårt samfund hade vikit för en utomordentlig spänning i sinnena. ; Hans majestät konung Carl Felix, som då besökte Genua, täcktes på den dagen emottaga en deputation från skolan, hvilken fått i uppdrag att frambära till tronens fot ett underdånigt uttryck af samfundets lojala tacksamhet och vördnad för sin höge beskyddare. Deputationen skulle bestå-af pater Rettore och pater vice Rettore, åtföljde af fem lärjungar, hvilka skulle af de förre utväljas ur de fem afdelningarna och presenteras för hans majestät. Hvilka de fem utvalde skulle bli, var ännu en hemlighet i ödets bok. Hvem skall det bli? — Det var den oroliga frågan, som hvar och en gjorde till hvar och en, och omkring hvilken alla samtal i hvarje afdelning hvälfde sig. Månget hjerta slog fort och högt i den stunden, om jag må dömma efter mitt eget. Opinionerna voro delade emellan prinsen och mig. Vi voro de två kandidater, på hvilka man med största rimlighet gissade; prinsen i anseende till sin titel och till en del äfven med anledning af någon framgång :iden retoriska klassen, för hvilken han hufvudsakligen hade att tacka professorns ynnest och en viss skicklighet i plagiering; jag med ; hänsyn till deder utmärkta förtjensterna, med hvilka, ) käre läsare, jag redan gjort dig be:kant, :och mina tre belöningsmedaljer. Det var torsdag, half lofdag, och vi vorc på lekplatsen, en rymlig aflång fyrkant, omgifven-af :en pelargång, tillräckligt vid -att i tegnväder ge skydd åt våra bullersamma lekar, ,