tagsställning. Det bildar eh ny verldsdel, som på ytan assimilerar Vesterns civilisation, men vid roten Å förblir fullkomligt nationel. Peter I:s och Katarina II:s uppgift är fullbordad. De uppoffrade allt, och i främsta rummet folkets lycka, för att grundlägga den ryska kejsarestaten, för att dana en evropeisk makt. Oaflåtligt inblandade de sig i de europeiska staternas inre politiska angelägenheter och sökte utvidga det nya rikets diplomatiska inflytande. — Dervid spelade parvenyernas fåfänga ingen obetydlig rol; det utgjorde en retelse för den att deltaga i fastlandets gamla aristokraters angelä genheter. Efter Polens delning .och de ,afskyvärda: underrättelserna från det revolutionära Frankrike afkastade Katarina II öppet masken af liberalism och -visade sig slutligen sådan hon i verkligheten var, er gammel hjertlös Messalina. Hennes son, som ej var så slug som hon, omfattade med en underoflicers inskränkta pedanteri ånyo sin moders dröm oeh inbillade sig att vara en monarkernas beskyddare. Pau erbjöd det vämjeliga och löjliga skådespelst af er krönt Dot Quixote, som med raseri förtryckte och knutade allt. Alexander I, kallad till en stor fejd som väckte folket och inledde en ny epok, kunde ocl ville ej längre spela sin faders rol. Det var Nik2 laus förbehållet att på ett vansinnigt sätt åter öfvertaga denna rol. Han, också en riddare af der sorgliga skepnaden, kämpade i 30 års tid med en skuggbild; men olyckligtvis träffade hans stötar hin: lifslefvande undersåters bröst. Under hans 30-åriga regering fanns Ryssland till för de andra folken en dast såsom en skog af bajonetter, hvilken vid frihetens första fläkt satte sig i rörelse. Bakom dessa bajonetter såg man Nikolai dystra, knutna gestal: med ofantliga stöflar och gulblek uppsyn. Han lyekades. göra det ryska namnet hatadt och afskydt samt fullständigt desorganisera Ryssland och försätta det uti det erbarmliga tillstånd, som uppenbarade sig i kriget på Krim: För hans son Alexander II lågo två vägar öppna: han kunde blifva en oförson lig förföljare, ännu mer inskränka tanke och ord, bestraffa tårariie, bortrycka dem siste sonen från familjen, utdela nya slängar på sitt folks blödande rygg, skicka hela generationer till Siberien och sålunda en-tid bortåt bibehålla ett krampaktigt lugn, hvilket skulle hafva slutat med en sådan explosion. att kejsarriket genom en allmän folkresning sprungit i spilror. Han har icke velat det; således blef då den andra vägen hans, utvecklingens, emancipationens, reformernas väg; i Ryssland börjar nu allt att röra på sig; de genom tvångströjan styfnade musklerna utsträcka sig åter: Ryssland begynner i al! stillhet en ekonomisk revolution. Och dervid talar man: med oss om ett förbund med Frankrike?! Detta är ej sundt förnuft. Alt hvad ni vill, sire, blott icke något förbund med Bonaparte. Bonaparterna äro, likasom Cesarerha, symptomer, igke orsaker; de äro tuberklerna i det aftärda Roms lungor. Tag er till vara, sire, och lägg icke af trots och harm mot en fiende, Ryssland, denna unga, friska bondtös, i en utlefvad gubbes säng; den galliske David kan dö henne förutan Herzen råder derefter ryske kejsaren till ett förbun måd England. sEngland, säger han, är den end; goda skolan för oss. Såsom ett stort folk med en liten armå och ofantliga eröfringar, skall det vänja oss af med uniformerna, paraderna, polisen, godtycket. Ett land utan centralisation, utan fjettrar på: rättigheten att hålla möten, utan revolution och re-: aktion — raka motsatsen till Frankrike och Ryssland — står det der stolt, trygt, med högburet hufvud, och åskådar franska poliskommissariers hexesabbat. ... Jag är ingen angloman, jag är blott en. ryss, som för frihetens skull öfvergifvit mitt fäder-. nesland. Van vid resor, bar jag ingen förkärlek för den eller den längdeller breddgraden. Då jag ej konspirerar, har jag aldrig genom billen om mord äfventyrat mina engelska frioch rättigheter. Och om så också varit, så skulle jag hafva tagit min tryckpress under armen och inskeppat mig till Newyork. Men jag tillstår, att då jag första gången läste bil len om upphäfvande af den personliga oantastligheten i England, sammandrog sig mitt hjerta. Jag förfärades, jag vacklade. Då märkte jag, att jag älskade England. Men England stod upp och störtade icke allenast billen, utan äfven konspiratörerna. Ej blott parlamentet stod öpp; i de största städer och de minsta byar, på allmänna platser och vid den husliga härden hörde man ett anskri af harm, hvilket lopp från den ena ändan af ön till den andra; ett fasans skri, då engelsmännen sågo sitt fäderneslands fria jord betäckt af en ohyra utaf mustascherade spioner. Raseriet var så stort, att pojkarne på gatorna under skrän och stundom med smutskastning förföljde alla främlingar med ropet afrench spy Åt mig sje f hafva de ropat så, och huru har jag icke af hjertat tackat dem derför! Ett folk, som kan hata den politiska polisen, är och förblir för alltid fritt. Slutligen önskar jag fästa edra lärares uppmärksamhet på ett större arbete af den franske socialisten Louis Blanc, hvilket i dessa dagar utkommit på engelska språket under titela Historical revelations. Det är verkligen sällsamt att se, hurusom fransmän, italienare och ryssar äro nödsakade att låta med engelska stilar trycka hvad som ligger dem om hjertat. Det är icke någon ringa ära för detta land, säger Louis Blanc i företalet till sitt arbete, att engelska språket i nuvarande ögonblick är frihetens idiom, det enda språk, hvarpå alla folks fria män kunna utbyta sina ideer, låta trycka sina tankar och dervid äro säkra på att finna en allmänhet, som vågar läsa dem. Dessa äro de skäl, som förmått mig att utgifva denna bok på engelska språket och i England. Blancs berättelser äro isynnerhet att betrakta såsom ett genmäle å det snicksnack om februarirevolutionen år 1848, som lord Normanby för någon tid sedan uppdukade för den engelska allmänheten. De märkligaste kapitlen i boken äro de, som handla om Louis Blanes le bekantskap med Louis Napoleon, hvilken han besökte i Ham och sedermera återsåg i London. Dessutom vältrar Blanc skulden för mordet A general Brea under Junidagarne 1848 från socialisterha tillbaka på en bonapartist; de fakta, han meddelar, tyckas fullkomligt bekräfta hans utsago. —————L TP om Tila naA Ane T nen STAT RR