FAL BUTTRIS: Vi påminna oss ej hafva hört några andra skäl — om de så skola kallas — framdragas för Piteå, och vi äro öfvertygade, att man förgäfves skall söka finna några verkliga sådana. KX. Äfven några ord om Alnarp. (Insändt.) I en artikel med en lika lydande öfverskrift, som ofvanstående, har en insändare med mycken bitterhet angripit oss för vår uppsats öfver tillsättandet af interimsstyrelsen öfver Alnarp. Vi skola upptaga insändarens anmärkningar; bitterheten öfverlemna vi till hans eget begagnande; det är sak, ej strid, vi vilja befrämja. 1:0) Vi hafva .klandrat hr Wallensteen för den skedda tillsättningen af interimsstyrelsen, emedan dertill personer blifvit utsedda, som ej äro vuxne detta uppdrag. Vi hafva ej klandrat interimsstyrelsens ledamöter, utan yttrat. att de i andra hänseenden vore både dugliga och allmänt aktade män. Har insändaren sökt vederlägga detta vårt påstående? Har han på ett enda ställe yttrat att dessa herrar egde de kunskaper, som erfordrades för att organisera ett institut sådant det bör vara? Nej, han har ej kunnat ens försöka att motsäga oss i detta hänseende, och vårt påstående är — lika ojäfvigt som oantastadt. Vi skulle med nöje emottagit insändarens upplysningar om att interimsstyrelsen rådfört sig med och tillkallat sakkunnige personer, och vi hoppas att hon så gjort; men insändaren har ju ej varit närvarande vid något sammanträde, och vet t.ex. om hr Hjalmar Nathorsts besök endast att han uppehållit sig flera dagar i Malmö,. Oss synes det mer än vågadt att derföre taga för afgjordt att hr Nathorst biträdt interimsstyrelsen vid organisationen af institutet, ehuru vi önska att så varit förhållandet. Men om sakkunnige personer blifvit tillkallade och rådfrågade, hvad bevisar detta mera, än att interimsstyrelsen handlat vida klokare än hr Wallensteen, ty hon har då sökt att förse sig med de krafter, som interimsstyrelsen sjelf saknar, till följd deraf att hon inom sig ej eger några vetenskapsmän. Interimsstyrelsen sjelf har derföre gifvit oss det vackraste bevis på riktigheten af vårt påstående. På oss skåningar gjorde interimsstyrelsens tillsättande dessutom ett obehagligt intryck derföre, att flertalet af hennes ledamöter tillhör styrelsen öfver Orup, och att få tvenne Orup inom en provins hade dock varit för mycket, äfven för den tälmodigaste! 2:0) Vi hafva klandrat den bestämmelsen, rörande qvalifikation för en blifvande ledamot af styrelsen öfver Alnarp, att han ovilkorligen skall vara fastighetsegare. Det är en känd sak att arrendatorerna äro våra skickligaste jordbrukare. De kunna dock ej efter denna bestämmelse blifva ledamöter af styrelsen. — Är det skicklighet eller jordegendom som skall representeras inom styrelsen? Vi fråga hr Wallensteen derom, likasom vi fråga hvarföre ban uteslutit våra yppersta åkerbrukare från möjligheten att inkomma i styrelsen? Insändaren har ej sökt bestrida våra påståenden i dessa hänseenden; ty äfven de äro obestridliga. 3:0) Vi hafva yttrat, att br Nissen var antagen till interimsföreståndare och rådsbyggmästare. Detta är ett misstag,, säger vår. insändare. Emellertid vet ju hela Skåne att hr Nissen köper inventarier till och förvaltar Alnarp; att han der anlägger tegelbruk och skall biträda vid bygnadernas uppförande m. m. Sant är att han ej fått ofvanstående titel, men han fungerar ju nu på samma sätt som om han vore disponent, föreståndare eller hvad man vill kalla det: Vårt yttrande, hr insändare, innebar sålunda intet misstag., utan, det ni godt vet — en sanning. 4:0) Hvad den butpekade personem beträffar, så erkänner insändaren att i hela Skåne ryktet var gängse att han skulle fått löfte eller förhoppning på föreståndarebefattningen vid Alnarp. Det är hvad vi påstått. Att man måste sätta tro till detta otroliga rykte skall ej förundra någon, som vet att mannen sjelf utspridde detsamma och stod i direkt befattning under hr landsböfdingen Troil, som, om ryktet varit ogrundadt, väl borde varit i tillfälle till att tysta detta tal, hvilket. ej var honom obekant. Under dessa förhållanden och med kännedom om att den stackars månnen depenserat flera tusen riksdaler på en resa i utlandet, för ätt få någon merit till tjensten, det hvilken depenc han väl ej gjort sig utan att höra sig för, finnes den största moraliska visshet om, att förhoppningar voro gifna, som dock